Det är ganska vanligt bland kristna så kallade apologeter, och vissa är t.o.m så förmätna att de kallar sig eller låter sig kallas profeter, att med förakt vända sig emot de "feel-good" budskap som förkunnas av andra kristna. Man menar att fokus på att må bra, vara frisk, ha ordnad ekonomi och liknande är en självupptagen livsstil, och att kristna i stället borde fokusera på problemen i samhället, ockultismen, new age och även där detta börjat krypa in i församlingar.

Tja, men har de någon lösning på problemen då? För ju mer du rotar i det, desto värre blir det väl?

Kanske det i stället är så att det är feelgoodbudskapet som verkligen är lösningen på hela problemet? För varför söker sig människor till ockultism och annat liknande? För att de inte mår bra (feelgood). De saknar friden, hälsan, tryggheten, stabiliteten osv. Och det är just detta dessa föraktade feelgoodförkunnare erbjuder. De fokuserar inte på problemen utan på lösningarna.

Så tänk dig för innan du uttalar domar över "ytliga" förkunnare. Kanske har de tänkt och förstått djupare än du, och fått uppdrag och gåvor av Gud som befriar och håller människor borta ifrån de där problemen du bara ser.
___

These icons link to social bookmarking sites where readers can share and discover new web pages.
  • Digg
  • Sphinn
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Technorati