Mot varje väckelserörelse som Gud sänt, har också djävulen väckt upp ett motstånd, inte bara ifrån de icketroende, utan också ifrån avfälliga religiösa sammanhang. Och precis som vi finner att de gjorde på Jesu tid och apostlarnas tid, så delar detta religiösa motstånd upp sig i två skilda grupperingar, sinsemellan som hund och katt, men dock, till respektives förvåning, enade i sitt motstånd och sin kritik, mot Guds verk.

Det är dels de liberala, och dels de konservativa. Nu syftar jag inte på politik här, utan på religiösa förhållningssätt. De liberala ogillar väckelse därför att väckelsen kommer med kraft och upprättar bibeltron på det övernaturliga, och på Guds ord. De konservativa gillar inte väckelsen av samma skäl, men när det gäller synen på Guds ord har deras avfall tagit sig annat uttryck än de liberala. De liberala s.a.s undertolkar Ordet, de förhåller sig så fritt till Guds ord, att de tror sig kunna strunta i dess bokstavliga mening, och ge det tolkningar utifrån sin tids sociala värderingar, etc.

De konservativa övertolkar i stället ordet, de tar det så bokstavligt, att dess verkliga mening och avsikt sätts åt sidan, och de blir bokstavstroende, i stället för ordtroende. Och när väckelsen sedan kommer och de upptäcker att den inte beter sig efter deras tolkningar av Skriften, avfärdar de väckelsen som ett verk av djävulen. Trots att de ser allt det goda Gud gör, människor blir frälsta, får sina liv förvandlade, blir helade, befriade, glada, börjar vittna om Jesus och förändrar sin omgivning, så dömer de ut alltsammans och gräver ner sig i sin egen lilla värld av inbillad skrifttrohet.

Och Gud gör dem till viljes, han tränger sig inte på, ber de honom fara tillbaka till andra stranden, så gör han det. De får leva som de vill, utan väckelse, utan under och tecken, utan frälsningsupplevelser, förvandlingar, etc.

Men åt dem som är öppna och tar emot, ger han desto mer. Det blir ju välsignelser över nu, åt dem som vill ha. "Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har." (Matt. 13:12). Du kommer att märka, när du vänder dig emot ett Guds verk, att du blir inte rikare i din tro, utan fattigare. De gåvor du tidigare eventuellt hade fått, av nåd, kommer att falla i träda, tas ur tjänst, och du faller ned i ett fattigare tillstånd, där du får träla i din egen religiösa kraft, i stället för i Guds härliga lyftkraft.

Välj själv var du vill höra hemma. Men se till att pröva noga först, döm inte, och låt inte andra döma åt dig, utan pröva noggrannt, om inte Gud välsignar och lyfter din själ, i just de sammanhang där du fått höra om allsköns ont. Kanhända har fienden förvridit din syn, eller dem du lyssnade på? Av 10 spejare som rapporterade om landet, hade 8 negativa rapporter. Bara två såg Gud och hans möjligheter, och de fick också uppleva landets frukt. De andra dog, så småningom, i den öken de valt att vända åter till.
...

Vi har att lyssna till den Helige Ande, när det gäller att bedöma Guds verk. Människors vittnesbörd kan vi inte lita på. "Mina får hör min röst", säger Jesus, och han ger dem inte sten när de ber om bröd.

Vi skall heller inte gissa, och sedan döma eller ta ställning utifrån gissningar. Det vore ren dårskap. Om du har fullständig andlig visshet om en sak, om Guds Ande vittnar med din ande, då kan du ta ställning, och gå fram i kraft, och visa människor vad som är Guds verk och inte Guds verk. Men den som gissar och sedan går ut och dömer, beter sig vettlöst. Så gjorde de skriftlärde på Jesu tid. De dömde efter sina egna tolkningars mått, men nonchalerade Andens vittnesbörd. De hade inte visshet, men fällde ändå domen över sin tids väckelse. Och kom under förbannelse och förlorade tillträde till Guds löftsland.

De kunde gått till de äldre, till syskon som Hanna, och Simeon, och lyssnat till deras efterlämnade vittnesbörd. De visste, de hade hört Guds röst, om att det andliga verk som nu gick fram med kraft i landet, var förberett sedan lång tid. De kunde lyssnat till lärjungarna, som upplevt alla välsignelserna på nära håll. Men de lyssnade i stället på negativa rapporter. Verket följde inte Guds ord, sade man. "De håller inte sabbatsbudet", de "följer inte de skriftlärdes stadgar". Nej tack och lov, för de stadgarna var människobud, byggda på egna tolkningar av Guds skrivna ord, och hade ingen som helst koppling till Guds levande ord, som talar till oss i våra hjärtan och förklarar skrifterna för oss.
...

Håll dig ifrån de skriftlärdes kretsar. Om Bibeln verkligen är kär för dig, så inse att det faktiskt går att bli blind för ett andligt Guds verk. De "bibeltroende" på Jesu tid hade honom själv mitt framför sig, Gud uppenbarad i köttet, ja född i köttet, och allt de såg var en obildad lekmannapredikant, besatt av Belsebul! Så FRUKTANSVÄRT fel kan man komma, trots att man nitälskar för Guds ord och Guds verk. Ta det som en varning ifrån Guds eget ord. Du kan bli så förblindad, att du inte ser Guds gärning i din tid, att du går miste om alla hans välsignelser för dig, och allt det goda du skulle utfört för honom, för dem som nu går förlorade.

Lämna nu över åt Gud, låt Jesus och hans gode Helige Ande bli din skrifttolkare, din ledsagare, din vägvisare, i Guds stora rike. Döm icke efter köttet, utan efter Anden, lär känna Herdens röst, så att du verkligen HÖR den, och inte behöver gissa dig fram, och hoppas på att du möjligen tolkat rätt. Den som har Andens vittnesbörd VET om något är ifrån Gud eller inte, den som hör hans röst SER också, vart herden vill leda, och har frimodighet och upplever trygghet, i att följa honom.

Det är så det andliga livet fungerar, och skall fungera. Vi har en Herde, och honom följer vi, och han leder oss, dit där vi får föda, och får släcka vår törst, i ymniga källor, och får finna friskt bete, så att vi får växa starka, och blir en fårahjord, till ära för fårahuset.
___