Usage of the Cognate Verb afisthmi
According to Liddell and Scott evidence exists for afisthmi to mean 'remove' transitively or 'depart from' in an intransitive sense. One of the most intriguing usages comes from online correspondence from Carl Conrad, a classical Greek scholar.
It may be used of a group leaving a homeland to establish a new colony somewhere; that’s the way Peisetairos and Euelpides use the verb in Aristophanes’ Birds, where they leave Athens to establish a 'trouble-free' colony in the sky between heaven and earth.
The departure of a group of people to a 'trouble-free' colony in the sky between heaven and earth could be the best secular description of the rapture of the church that is available.
In addition, the writer is Aristophanes (5th/4th Century B.C.) one of the principal authors from the Grecian Golden Age. His plays were widely performed for several hundred years in the Grecian world by the time the Apostle Paul reached Thessalonica. Therefore, the idea of a departure of a group of citizens to a colony in the sky must have been a widely known concept in the Greek world.
Referens: http://www.inthebeginning.org/kingdom/sweigart/rebellion.pdf
(Huruvida webbplatsen är att rekommendera i övrigt har jag inte undersökt, men kunskaperna i grekiska verkar vara tillräckliga för att uppgiften skall vara tillförlitlig.)
Wikipedia om Aristofanes och Fåglarna
___
Verbet av apostasia, afisthmi, eller aphistemi, har alltså bevisligen använts i antikens Grekland, just för att beteckna ett slags uppryckande eller uppfarande i skyn. Dessutom var pjäsen det talas om här välkänd och klassisk redan då i den grekiska världen, vilket ju innebär att när Paulus skrev om detta till de grekiska tessalonikerna, så verkar det troligt att det var i den meningen de skulle förstå ordet.
Paulus själv var ju uppvuxen i Tarsus, en stad i Mindre Asien som tillhörde den grekiska kulturkretsen och där språket var grekiska. Så han kände troligen till pjäsen, vilket styrks av att han kände till andra grekiska diktverk, som visas i hans brev till Titus.
Hade han nu velat tala om ett avfall, så verkar det, med detta i åtanke, troligare att han skulle använt ett annat begrepp, som greker inte skulle missförstå eller miss-associera. Om han menade övergivande av tron, varför sade han inte det rakt ut? Genom att bara säga apostasia bäddade han ju i så fall för missförstånd. Varför skulle den Helige Ande göra det? Om ordet däremot var känt från den tidens populärkultur, just från en resa till himlen, så verkar det ju väldigt troligt att Paulus inte behövde precisera sig mer än så. Han visste vad de skulle associera till, när han sade apostasia. "Jaha, som i Fåglarna menar du!"
...
Så var står vi då? Detta bevisar fortfarande inte att det är uppryckelsen eller ett åtskiljande Paulus syftar på i 2 Tess. 2:3, men det bevisar att ordet har använts precis så, och att om man då väger alternativen mot varandra, så tycks det väga över till fördel för uppryckande/åtskiljande. Det kan fortfarande invändas att ordet också kan syfta på avfall, liksom på uppror, eftersom det finns exempel på också det i grekiskan. I en modern grekisk översättning av GT används t.ex ordet apostasia för "gensträvighet", (rebellion heter det i engelskan där), så ordet kan, också bevisligen, ges andra betydelser beroende på sammanhanget.
En sak innebär detta dock: Det förminskar "avfalls"-tolkningens starkaste argument, för just detta bibelstället tas nästan alltid som den självklara utgångspunkten för den tolkningen. Och då bör man tänka på att den andra tolkningens företrädare, de som tror på "pretrib" (uppryckelse före vedermödan), oftast inte ens använder detta ord som argument. Texten i 2 Tess 2 kan förstås enligt deras tolkningsmodell ändå, bara man inser att uttrycket Herrens dag inte syftar på uppryckelsen, utan på de händelser som sker i samband med Harmageddon och Jesu nedstigande på Oljeberget. Annars vore ju t.ex detta bibelord obegripligt:
"Ve eder som åstunden HERRENS dag! Vad viljen I med HERRENS dag? Den är mörker och icke ljus." (Amos 5:18)
Vi uppmanas ju att ständigt åstunda Jesu tillkommelse, och apostlarna själva gjorde det, som Johannes i slutet av Uppenbarelseboken: Kom Herre Jesus (Upp. 22:20), och Paulus i 1 Kor 16:22: Marana ta, Vår Herre, kom. De kan ju inte ha varit okunniga om vad Amos skrev. Därför visar detta att uppryckandet och nedstigandet är två skilda händelser. Vi skall åstunda uppryckandet, men inte Herrens dag.
Att uttryck som Jesu tillkommelse och Herrens dag skulle handla om bara en enda händelse är alltså att frångå den bibliska innebörden av de profetiska begreppen.
...
Att reda ut hela händelseförloppet i Jesu tillkommelse är inte min sak, det har andra gjort tidigare, och det finns gott om litteratur om det. Mängden litteratur och de andliga sammanhang den har kommit ur visar att detta inte är några uttänkta fabler av förtorkade teologer eller perifera motvallstanter. Det är Herrens eget väckta folks förkunnelse.
___
VÄCKELSERÖRELSER OCH FÖRKUNNARE SOM TROTT PÅ JESU SNARA TILLKOMMELSE:
Väckelserörelser:
Radikalpietisterna i Sverige
Plymouthbröderna ("Darbyismen")
Baptisterna
Helgelserörelsen
Pingstväckelsen
Helandeväckelsen
Förnyelseväckelsen i Sverige
Maranataväckelsen
Trosväckelsen
Personer (i ingen speciell ordningsföljd):
Aimee Semple McPherson
John Nelson Darby
Baxter
EW Bullinger
Scofield
TB Barratt
Fredrik Fransson
J. F. Dake (Dakes Bible)
D. L. Moody
Hudson Taylor
Watchman Nee
Billy Sunday
A A Allen
Aage Samuelsen
Arne Imsen
Donald Bergagård
Målle Lindberg
Erik-Gunnar Eriksson
Curt Johansson (Trosgnistan)
Thoralf Gilbrandt
Ludvig Karlsen
Emanuel Minos
Hal Lindsey
Billy Graham
Benny Hinn
Kenneth Copeland
Grant Jeffrey
Tim LaHaye
Jerry Falwell
John Hagee
(Hjälp gärna till att fylla på listan om du vet någon mer känd förkunnare)
_________
TIDIGA BIBELÖVERSÄTTNINGAR
Exempel på tidiga engelska översättningar där apostasia översattes med ordet "departing" (åtskiljande, avfärd), till skillnad från senare översättningar där "falling away" (avfallet) införts. Även den latinska Vulgataöversättningens text från 400-talet är medtagen:
The Geneva Bible (1587) - Book of 2 Thessalonians
1 Nowe we beseech you, brethren, by the comming of our Lord Iesus Christ, and by our assembling vnto him, 2 That ye be not suddenly mooued from your minde, nor troubled neither by spirit, nor by worde, nor by letter, as it were from vs, as though the day of Christ were at hand. 3 Let no man deceiue you by any meanes: for that day shall not come, except there come a departing first, and that that man of sinne be disclosed, euen the sonne of perdition, 4 Which is an aduersarie, and exalteth him selfe against all that is called God, or that is worshipped: so that he doeth sit as God in the Temple of God, shewing him selfe that he is God. 5 Remember ye not, that when I was yet with you, I tolde you these things? 6 And nowe ye knowe what withholdeth that he might be reueiled in his time.
Miles Coverdale Bible (1535) - Book of 2 Thessalonians
1 We beseke you brethren by the commynge of or LORDE Iesus Christ, and in that we shal assemble vnto him, 2 that ye be not sodenly moued fro youre mynde, and be not troubled, nether by sprete, nether by wordes, ner yet by letter, which shulde seme to be sent from vs, as though ye daye of Christ were at hande.
3 Let noman disceaue you by eny meanes. For the LORDE commeth not, excepte the departynge come first, and that that Man of synne be opened, euen the sonne of perdicion, 4 which is an aduersary, and is exalted aboue all yt is called God or Gods seruyce, so that he sytteth as God in the temple of God, and boasteth himselfe to be God. 5 Remembre ye not, that whan I was yet with you, I tolde you these thinges? 6 And now ye knowe what witholdeth it, eue that it mighte be vttered at his tyme.
Tyndale New Testament (1526) - Book of 2 Thessalonians
1 We beseche you brethren by the commynge of oure lorde Iesu Christ and in that we shall assemble vnto him 2 that ye be not sodely moved from youre mynde and be not troubled nether by sprete nether by wordes nor yet by letter which shuld seme to come from vs as though the daye of Christ were at honde.
3 Let no ma deceave you by eny meanes for the lorde commeth not excepte ther come a departynge fyrst and that that synfnll man be opened ye sonne of perdicion 4 which is an adversarie and is exalted above all that is called god or that is worshipped: so that he shall sitt as God in temple of god and shew him silfe as god. 5 Remember ye not that when I was yet with you I tolde you these thynges? 6 And nowe ye knowe what with holdeth: even that he myght be vttered at his tyme.
The Wycliffe Bible (1395) - Book of 2 Thessalonians
1 But, britheren, we preien you bi the comyng of oure Lord Jhesu Crist, and of oure congregacioun in to the same comyng, 2 that ye be not mouyd soone fro youre witt, nether be aferd, nether bi spirit, nether bi word, nether bi epistle as sent bi vs, as if the dai of the Lord be nyy.
3 No man disseyue you in ony manere. For but dissencioun come first, and the man of synne be schewid, the sonne of perdicioun, 4 that is aduersarie, and is enhaunsid ouer `al thing that is seid God, or that is worschipid, so that he sitte in the temple of God, and schewe hym silf as if he were God. 5 Whether ye holden not, that yit whanne Y was at you, Y seide these thingis to you? 6 And now what withholdith, ye witen, that he be schewid in his tyme.
The Latin Vulgate (425) - Book of 2 Thessalonians
1 rogamus autem vos fratres per adventum Domini nostri Iesu Christi et nostrae congregationis in ipsum 2 ut non cito moveamini a sensu neque terreamini neque per spiritum neque per sermonem neque per epistulam tamquam per nos quasi instet dies Domini
3 ne quis vos seducat ullo modo quoniam nisi venerit discessio primum et revelatus fuerit homo peccati filius perditionis 4 qui adversatur et extollitur supra omne quod dicitur Deus aut quod colitur ita ut in templo Dei sedeat ostendens se quia sit Deus 5 non retinetis quod cum adhuc essem apud vos haec dicebam vobis 6 et nunc quid detineat scitis ut reveletur in suo tempore
___
