Har du mött dem? Och de finns för all del i en ickekristen variant också. Det är de av våra motståndare, som är så fascinerade av oss, att de bara inte kan låta bli att ständigt hålla sig i närheten, vara på våra hemsidor, läsa våra tidningar, smyga in på våra möten, och suga åt sig kraften och välsignelsen där, men aldrig erkänna att det är därför de är där. Utåt kommer de för att kritisera, anklaga, angripa, t.o.m håna. Men under detta vet deras hjärtan om den välsignelse vi har och sprider, och suger i sin hunger åt sig så mycket de kan, och får genom det lindring i sitt avfall eller bortfall.
Kung Saul var en sådan vampyrtroende. Han, som en gång varit smord av Gud, men genom sin olydnad och själviskhet förlorat allt, var inte mer fjärran från Gud, än att han kände igen Anden när Anden var verksam genom någon. Så när David spelade i Anden på sin harpa, då ville Saul lyssna, och så fann han lindring i sin själs vånda. Men så fort sången var slut, for han ut i smädelser och attacker mot den som fött hans själ.
Och när Saul kom till Samuel och hans profetsällskap, kom också Saul i anden och hängav sig åt samma extatiska dans som de. Men när han åkte hem igen hade han inget av välsignelsen med sig. Hans hjärta var oförbätterligt. Han kunde uppleva förnyelse, men inte behålla den. Och i stället för att stanna hos dem som hade välsignelsen och stå i god förbindelse med dem, ville han bara utnyttja dem för sina egna maktsyften.
Andra vampyrkristna vi möter i Ordet, är fariseerna och deras utsända. De kom för att spionera på Jesus, men blev sittande och lyssnade. Men deras uppdragsgivare måste åtlydas, så när de kom hem rapporterade de i enlighet med vad som förväntades. Reportagen blev negativa, fördomsfulla och lögnaktiga. Men någon av dem hade blivit helad, någon annan löst från något bekymmer. Kraften från Gud har inte anseende till person, alla som kommer i närheten kan, i ett ögonblick av nåd, öppna sig och få del av härligheten. Men den vampyrkristne kommer inte tillbaka och tackar. Han behåller välsignelsen, men glömmer välsignaren.
___
