Hur tolkar man profetior? Skall de tolkas bokstavligt, eller är tolkningen en gåva i sig, som i vissa fall kan sträcka sig längre, eller djupare, än det profetian talade om? Petrus skriver att ingen profetia av någon människas egen kraft kan utläggas. Lika lite som den kan uttalas, alltså. För båda företeelserna krävs alltså andliga nådegåvor. Så hur kan du då döma ut en profetia, bara för att du tycker si eller så om den? Det tillkommer inte oss att tycka alls, det är den Helige Andes jobb.

Apostlarna är våra läromästare i profetietolkning. Tittar man nu på hur de tolkade de gammaltestamentliga profetiorna, så kommer man att bli verkligt förvånad. För de ser ut att inte ta GT på särskilt stort allvar alls, om man går efter bokstaven. Det är detta som föranlett judarna att förakta så mycket av Nya Testamentet, då det gör, enligt dem, tolkningar tagna helt ur luften, av det gamla testamentets profetior. Men den som tolkade var den Helige Ande, och han må tolka hur han vill.

Det vi kan lära oss av detta, är att profetietolkning inte är något för teologiskt sinnade sinnen. För det teologiskt sinnade sinnet, är NTs tolkning av GT horribel. Profetiorna om Jesus gick inte alls i uppfyllelse på det viset som profeterna hade sagt. Bara delvis, och ofta med helt annan innebörd, än den som texterna gav intryck av.

Om NTs gudomliga och högre kunskap alltså tolkar profetior på det sättet, då inser vi att tolkning i sanning är ett ämbete, det också. Och att tolken, den Helige Ande, äger rätt att fördjupa och förlänga, det som hade sagts i ett tidigare skede.

Vi skall alltså inte förvänta oss att profetior uttalade i vår tid, av kristna, måste uppfyllas precis så som de tycks säga. Det kan vara precis som när det gällde GT, att Gud bara lade in några strofer, i ett längre profetiskt tal, som skulle uppfyllas. Och vissa delar av det kan uppfyllas på ett annat sätt än vad profeten tycktes mena. Profeten förstår inte alltid själv vad han säger, eller varför. Han får, liksom i GT, själv rannsaka, och forska, för att förstå vad som avsågs. Och svaret kommer när Anden vill det, och också uppfyllelsen.

Vad innebär detta? Tja, det innebär att vi är en del av ett dynamiskt, pågående, profetiskt skede, där bokstäver och siffror spelar liten roll, men hörsamma hjärtan, och smorda ögon, desto mer. En resa på okänt hav om man vill, men bara för dem som är bokstavs- och sifferberoende för sin trygghet. Det stilla barnahjärtat har annan kunskap, känner sin Fader, följer sin Bror, och leds av Guds Ande.

Flum, svärmeri och svammel kan någon tycka, men då påminner jag igen om våra apostlars profetietolkning, kortfattat beskriven ovan. Studera den själv, så kommer övertygelsen. Var fick de allt ifrån, som de skrev? Jo, ifrån GT. Men de hämtade fram det på ett sätt som inte liknar någonting, annat än om vi inser att det var en självständig, av Gud själv tillämpad och dirigerad, tolkning, och utläggning. En gudomlig disposition av det profetiska ordet.

Jag behöver inte ge några exempel, den som känner sin Bibel vet direkt vad jag menar, även om du kanske aldrig förut hört någon säga det så här.


Summan av kardemumman: Ha aldrig några förutfattade meningar om vad Gud kan, och skall, göra.
___