Det finns de som talar om Guds ord, som om det vore papper, eller bokstäver. Men Guds ord är ju en ande. Och en ande kan du aldrig fånga in, vare sig på papper eller något annat. Vinden blåser vart den vill, säger Jesus, och du hör dess sus men du vet inte vart den far. Så är det också med var och en, som är född, av denna Ande. Vi är som han, alltså. Obegripliga, omöjliga att katalogisera, placera i ett fack, i en mall.

Men Guds ord är alltså en ande. De ord jag talat till er är ande och liv. Ordet är Jesus själv - "det namn han har fått är Guds ord": Logos. Detta ord, dess utsagor, har, när och där det uppenbarats i forna tider, blivit nedtecknat, i heliga skrifter. Men den som tror att det ordet därmed begränsas till det skrivna, är som en som vill fånga vinden. Det går inte, kan du väl förstå. Men Ordet är dig nära, i ditt hjärta och din mun. Vilket ord? Jo, om Gud ger oss av sitt skrivna, och återupplivar det, så kan vi frambära det, men det slutar inte där.

Radikalpietisterna, på sin tid, menade att de kunde skriva likadana skrifter som dem i Bibeln, därför att de fått samma Ande som utandades skriftens ord. Och det är helt sant, om än uttryckt på ett något annat sätt än vad vi är vana vid. Vi kallar det profetia, kunskapens, visdomens, uppenbarelsens ord.

Men det är så - icke utöver vad skrivet är, men i enlighet därmed. Gärna djupare, större, vidare, för så lovade Jesus: Större ting än dessa skall ni göra, för jag är med er.

Kan vi då begränsa Gud, genom att tro oss om mindre ting än de han lovat? Nej, vi får tro på stora ting, behöver inte göra Skriften till en tvångströja, på det viset att allt vi gör eller säger måste vara absolut föreskrivet, eller beskrivet, i Bibeln. Det räcker med att det är i enlighet med Bibeln, och det ger frihet, och där Anden är, där är frihet.

Och överdrifterna, de får vi leva med. Det gjorde apostlarna, de visste att i många stycken felar vi alla, men vi föraktar inte, utan prövar och behåller det goda, det välsignade, det som gav mat, styrka, liv, härlighet.

Vi är som guldgrävaren, som tar upp hinkar med grovsand, och sedan silar fram guldklimparna därur. Så blir vi rika, i tron, och får så att vi kan dela med oss, till dem som hungrar och värderar de gyllne skatter vi fått. Amen!
___