ÄR DU REDO FÖR
DEN STORA
SKILSMÄSSAN?
Om ordet APOSTASIA i 2 Tess. 2
För några år sedan skrev jag ett inlägg här om ordet apostasia, efter att ha läst någonstans att ordet inte alls betyder "avfall", som det översätts i våra översättningar, utan "övergivande, skilsmässa, avfärd, försvinnande", (eng. departure.). Betydelsen kan då helt förändra innebörden av vad Paulus säger om Jesu tillkommelse, och jag nämnde också något om det i inlägget. Dock har jag inte reflekterat så mycket mer över detta sedan dess, utan det var, trots att det var ganska långt, mest skrivet i förbigående. Andra saker upptog antagligen uppmärksamheten mera då.
Men för några dagar sedan upplevde jag starkt att den Helige Ande påminde mig om det där. Rösten var omisskännlig. Jag trodde saken var lagd till handlingarna, men den varma strömmen från ovan rådde mig att kolla upp detta igen, och nu med inställningen att komma till en full trosvisshet i saken. Dvs att gå från huvudtro till hjärtetro, om Gud så ville.
Så jag gjorde det, och började leta på nätet, och hittade efter att ha tittat runt lite, en nyskriven anrtikel (den fanns iaf inte på nätet förra gången) skriven av en inte helt okänd person, Thomas Ice, som samarbetat med Tim LaHaye, han som skrev manusen till "Left Behind"-filmerna om Jesu tillkommelse (har ej sett dem). I sin artikel visar Ice, som är en framstående bibellärare, att tolkningen "avfallet" för ordet apostasia, eng apostacy, inte har något egentligt fog för sig. Vi har matats med den tolkningen i alla översättningar sedan 1600-talet, medan ordet tidigare alltid översattes med det mer korrekta (han talar om engelska översättningar) departure, dvs övergivande, skilsmässa, eller rentav avgång eller avfärd. Ordet finns bara på ett ställe till i Bibeln, och det är i Apg. 21:21 när Paulus blir anklagad för att lära judarna att överge Moses. I svensk översättning heter det också där avfalla (från Moses), vilket inte är vad grundtexten säger, utan överge. Visserligen kan man säga avfalla i stället för överge, men det är inte korrekt som översättning i så fall, utan då är det tolkning. Ordet apostasion, som är en annan form av samma begrepp, visar än mer att det handlar om övergivande, skilsmässa. Det används nämligen om just skilsmässa i Matt. 5:31. Ordet apostasia betyder alltså helt enkelt att skiljas från något.
Om man nu tar det aktuella bibelordet och läser det i t.ex 1917 års översättning och i sitt sammanhang, så kommer två helt olika bibeltolkningar angående Jesu tillkommelse att framträda:
I fråga om vår Herres, Jesu Kristi, tillkommelse, och huru vi skola församlas till honom, bedja vi eder, käre bröder,
att I icke - vare sig genom någon "andeingivelse" eller på grund av något ord eller något brev, som förmenas komma från oss - så hastigt låten eder bringas ur fattningen och förloren besinningen, som om Herrens dag redan stode för dörren.
Låten ingen bedraga eder på vad sätt det vara må. Ty först måste avfallet hava skett och "Laglöshetens människa", fördärvets man, hava trätt fram,
vedersakaren, som upphäver sig över allt vad gud heter, och allt som kallas heligt, så att han tager sitt säte i Guds tempel och föregiver sig vara Gud.
Kommen I icke ihåg att jag sade eder detta, medan jag ännu var hos eder?
Och I veten vad det är som nu håller honom tillbaka, så att han först när hans tid är inne kan träda fram.
Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam; allenast måste den som ännu håller tillbaka först skaffas ur vägen.
Sedan skall "den Laglöse" träda fram, och honom skall då Herren Jesus döda med sin muns anda och tillintetgöra genom sin tillkommelses uppenbarelse -
honom som efter Satans tillskyndelse kommer med lögnens alla kraftgärningar och tecken och under
och med orättfärdighetens alla bedrägliga konster, för att bedraga dem som gå förlorade, till straff därför att de icke gåvo kärleken till sanningen rum, så att de kunde bliva frälsta. (2 Tess. 2: 1-10)
I fråga om vår Herres, Jesu Kristi, tillkommelse, och huru vi skola församlas till honom, bedja vi eder, käre bröder,
att I icke - vare sig genom någon "andeingivelse" eller på grund av något ord eller något brev, som förmenas komma från oss - så hastigt låten eder bringas ur fattningen och förloren besinningen, som om Herrens dag redan stode för dörren.
Låten ingen bedraga eder på vad sätt det vara må. Ty först måste skilsmässan hava skett och "Laglöshetens människa", fördärvets man, hava trätt fram,
vedersakaren, som upphäver sig över allt vad gud heter, och allt som kallas heligt, så att han tager sitt säte i Guds tempel och föregiver sig vara Gud.
Kommen I icke ihåg att jag sade eder detta, medan jag ännu var hos eder?
Och I veten vad det är som nu håller honom tillbaka, så att han först när hans tid är inne kan träda fram.
Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam; allenast måste den som ännu håller tillbaka först skaffas ur vägen.
Sedan skall "den Laglöse" träda fram, och honom skall då Herren Jesus döda med sin muns anda och tillintetgöra genom sin tillkommelses uppenbarelse -
honom som efter Satans tillskyndelse kommer med lögnens alla kraftgärningar och tecken och under
och med orättfärdighetens alla bedrägliga konster, för att bedraga dem som gå förlorade, till straff därför att de icke gåvo kärleken till sanningen rum, så att de kunde bliva frälsta. (2 Tess. 2: 1-10)
...
I den första versionen får man bilden av att ett avfall skall äga rum före Herrens dag (Herrens dag vanligen tolkad som Jesu tillkommelse), och före antikrists framträdande.
I den andra versionen får man bilden av att en skilsmässa skall äga rum före Herrens dag och antikrists framträdande.
Två helt skilda betydelser alltså, med stora konsekvenser för hur man betraktar saker och ting.
Angående avfallet, så preciseras inte vad slags avfall det är fråga om. Eller skilsmässa om man nu tar den versionen. Paulus förutsätter att tessalonikerna vet vad han syftar på. Finns det då några andra sammanhang i NT som talar om "avfallet"? Nej inte så direkt. Ordet apostasia används som sagt bara där och på ett ställe till för att, lite oriktigt, beteckna avfall. I övrigt finns ingen specifik lära i Bibeln om något "stort avfall" som skall komma just i slutet av ändens tid. Avfall från tron har förekommit i alla tider, och av sådan omfattning att det knappast kan komma något som skulle uppfattas som stort i förhållande till tidigare, i ändetiden.
Om man däremot tar den andra versionen och letar efter något som kan karaktäriseras som en skilsmässa, omtalad tidigare i NT eller av apostlarna, så finns det ju faktiskt något sådant. Jesus själv talar ju om att "en skall bli upptagen, en skall lämnas kvar" (Matt. 24:40-41, Luk. 17:34-35). Han talar om får som skall skiljas från getter, om trogna tjänare som skall skiljas från otrogna. Han talar om förståndiga jungfrur som skall skiljas från oförståndiga (Matt. 25). Han talar även om god säd som skiljs från ogräs i ändetiden (Matt. 13), och Johannes döparen talar om vete som skall skiljas från agnar (Matt. 3:12, Luk. 3:17). Temat återkommer på många ställen i NT.
Att Paulus då när han refererar till detta, kan ha kallat det för skilsmässan, åtskiljandet, verkar väldigt troligt. Och ordet har som sagt den betydelsen, om man låter bli att göra en omtolkning av det. Först måste åtskiljandet ha skett, först måste skilsmässan ha skett, Jesus måste alltså först ha hämtat sin brud, de förståndiga jungfrurna, de trogna tjänarna, det goda vetet, bort från jorden, hem till sig i himlen, innan det övriga kan ske.
I Thomas Ices artikel påpekas också att Paulus några versar senare, i samma textavsnitt, repeterar förloppet, med andra begrepp. Han säger där att "allenast måste den som ännu håller tillbaka först skaffas ur vägen. Sedan skall 'den Laglöse' träda fram..." Den som håller tillbaka, dvs församlingen (vissa sägerden Helige Ande), måste först vara ur vägen, först vara räddad (precis som Noa och Lot i de analoga liknelserna Jesus framställer), och sedan kan den laglöse träda fram. Därmed får hela denna citerade text en klarare mening, och det hela blir logiskt. Man förstår varför Paulus tar upp detta, då några av tessalonikerna tror att Herrens dag redan står för dörren, dvs då Jesus skall återkomma till jorden och upprätta 1000-årsriket (hans tillkommelses uppenbarelse). Nejnejnej, säger han, först skall de heliga hämtas, de som har rena kläder, som varit trogna, som skall skiljas från det falska skikt av kristenhet som redan i hans tid plågade församlingarna. Och därefter skall den laglöse träda fram, då han ju först då kan verka helt fritt, när församlingen är borta och Andens utgjutelses tid är avslutad.
...
Så vi som tror på och funnit både vila och väckelse i tron att Jesus skall komma snart och hämta sin brud, sin församling, före vedermöda och antikrist och vredsskålar och jordens sista domar för denna tidsålder, vi kan, och vi kommer, att lugnt fortsätta med detta. Och några mer spekulationer kring detta är inte nödvändiga. Har man vila över en sak behöver man inte spekulera, dividera och plåga varandra med oändliga ändetidstolkningar som ändå aldrig kan bli fullständiga.
Tonvikten när Jesus talar om sin tillkommelse är inte tiden, utan troheten. Du kan bli kvarlämanad även om du skulle veta mer än Människosonen själv om de tider och stunder det inte tillkommer dödliga att få veta. Men du kan aldrig bli kvarlämnad om du förvaltar din tid med det väsentliga, att ha olja i din lampa och vara fullt upptagen med att ge Herrens husfolk deras mat i rätt tid, när Jesus kommer. Då får du gå in med glädje i din Faders rike, men något annat kan vänta dem som slösat sin tid med plotter och brödrastrider. Jag hoppas det går väl för oss alla, men för min del tar jag den påminnelse jag upplevde från den Helige Ande som en bekräftelse. Det gav mig ytterligare insikt om något jag bara som hastigast hade satt mig in i tidigare.
Så - är du redo för den stora skilsmässan?
Använd ett bibelprogram och slå upp alla ställen där det står om avfall, så får du se vilka ord som används och inte används. Kolla själv, jämför med grundtexten, bedöm vad som är det rimliga och bilda dig din uppfattning.
...
Alltså, sammanfattningsvis: Ordet avfall finns inte i grekiskan. De använder ordet apostasia och verbet aphistemi för att beteckna inte bara en utan flera saker, som skilsmässa, avvikande, avgång, åtskiljande, etc. Man kan använda det för att också beteckna avfall när man översätter, men det är inte nödvändigt och det blir då som sagt inte en direkt översättning. Vi har andra ord som bättre passar och som förklarar grundtextens mening bättre. Dvs de ord jag nämnde här nu senast: skilsmässa, avvikande, avgång, åtskiljande.
Begreppet är alltså inte ens bibliskt. När människor lämnar tron kallas det i Bibeln något annat: de lämnar, de överger, de avviker, de skiljer sig ifrån, etc. Det är innebörden av apostasia.
___
Läs också artikeln, den innehåller mycket mer:
http://www.pre-trib.org/article-view.php?id=165
___
2. DE HELIGAS
ÅTERHÅLLANDE KRAFT
1) Ty först måste 'apostasia' hava skett
2) och "Laglöshetens människa", fördärvets man, hava trätt fram
1) Och I veten vad det är som nu håller honom tillbaka,
2) så att han först när hans tid är inne kan träda fram.
1) allenast måste den som ännu håller tillbaka först skaffas ur vägen.
2) Sedan skall "den Laglöse" träda fram,
Och observera att "avfallsteorin" förutsätter att denna plötsliga förändring skall ske INNAN antikrist träder fram och tvingar alla att tillbe honom och vilddjuret. Ytterligare en inkonsistens alltså, för det hade möjligen varit logiskt att tänka sig att det stora avfallet skulle ske vid det tillfället i så fall, när mänskligheten får välja mellan att tillbe honom eller dö. Men då har alltså detta stora avfall redan skett, nästan av sig självt, och vad spelar det då för roll vem de sedan tillber?
Och vart tog de heligas kraft vägen? För det kan vi ju vara överens om, att det är de kristna som i nuvarande läge är den återhållande kraften, som förhindrar laglöshet. Vart skall den kraften helt plötsligt ta vägen? Skall vi bara bestämma oss för att sluta tro en vacker dag, före antikrist och vedermöda? För det är ju så texten tolkas. Det finns idag hundratals miljoner väckelsekristna på jorden, och det ser inte ut som om antalet minskar. Allt som kallas kristet är det inte, men tillräckligt mycket är det för att Gud skall hålla sin hand tillbaka. Det finns ingen logik i att de kristna på jorden plötsligt skulle avfalla, som i ett handslag. Men det finns logik i att om de plötsligt försvann ifrån jorden, så skulle de heligas återhållande kraft i ett handslag vara borta, och den laglöse kunna träda fram och få massorna att tillbe sig.
Och det ligger också logik i att bland de många kristna som inte var redo att följa Jesus i den stunden, så kommer det att finnas en skara som i stundens allvar väcks och vägrar att ta märket och därför blir "vedermödans martyrer". Och vem vet om inte den skaran kan bli riktigt stor, trots allt. För när de ser att deras kristna syskon är borta, och att det nu träder fram en världsledare som verkligen har antikrists kännetecken och som vill införa ett märke, då kommer de att bli absolut klarvakna, och bittert ångra att de inte var redo när uppryckelsen skedde. Hur underligt det än låter, så kan detta alltså, i stället för ett stort avfall, utvecklas till världshistoriens största och märkligaste väckelse. En martyrväckelse som världen aldrig sett.
___
3. Grundtextstudie framtagen med
BibelnOnline:
apostasia
feminine of apostasion; defection from truth (properly, the state) ("apostasy"): falling away, forsake. (Strong gör här det traditionella men oriktiga tolkningstillägget "from truth". Det hade räckt med defection, ett ord vi också känner igen som avhopp, avhoppare, hoppa av, etc. Apostasia innebär alltså inte nödvändigtvis något avfall eller avhopp från tron, det kan innebära avfall eller avhopp eller avlägsnande från annat också. Det är ett neutralt, obestämt ord som kan användas i många sammanhang.
Ordet finns på två ställen i NT:
"And they are informed of thee, that thou teachest all the Jews which are among the Gentiles to forsake Moses, saying that they ought not to circumcise their children, neither to walk after the customs." (Apg. 21:21)
kathchqhsan de peri sou oti apostasian didaskeiV apo mwsewV touV kata ta eqnh pantaV ioudaiouV legwn mh peritemnein autouV ta tekna mhde toiV eqesin peripatein
"Let no man deceive you by any means: for that day shall not come , except there come a falling away first, and that man of sin be revealed, the son of perdition;" (2 Tess. 2:3)
- mh tiV umaV exapathsh kata mhdena tropon oti ean mh elqh h apostasia prwton kai apokalufqh o anqrwpoV thV amartiaV o uioV thV apwleiaV
apostasion
neuter of a (presumed) adjective from a derivative of aphistemi; properly, something separative, i.e. (specially) divorce: (writing of) divorcement.
Finns på ett ställe i NT:
"Whosoever shall put away his wife, let him give her a writing of divorcement:" (Matt. 5:31)
- erreqh de oti oV an apolush thn gunaika autou dotw auth apostasion
aphistemi
to remove, i.e. (actively) instigate to revolt; usually (reflexively) to desist, desert, etc: depart, draw (fall) away, refrain, withdraw self.
Former av verbet aphistemi förekommande i NT:
afistantai, aposthsontai, aposthnai, aposthtw, afistaso, aposth, apesth
___
