I andliga väckelsetider har det varit så att Guds folk börjat mer att gå till rätta med sig själva, än med andra. Det är ju väldigt bra att vi kan kritisera så mycket: Världen, kyrkan, regeringen, religionen. Men tänk om Gud har något emot OSS? Han agar ju sina egna barn i första hand, och vingårdsmannen rensar sina träd för att de skall bära mera frukt. Så tänk om det är VI som står i vägen för väckelsen, och inte de andra? Den som har fått mycket betrott, av honom skall ju utkrävas desto mer. Att du ligger på en högre nivå än andra gör ingen väckelse. Det är först när du kommer över din EGEN nivå, som vi kan tala om väckelse.

"Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda" (1 Kor. 11:31), skrev Paulus. Så det börjar alltid med en själv, och oss själva.

Må Gud utgjuta sin Ande, till självkännedom och förkrosselse, och må vi inte inbilla oss ha kommit någonstans, förrän vi ser himlen öppen och det sanna särlaregnet faller.
___