Gud ger åt församlingen väktare - profeter, och lärare. Dessa är oumbärliga, utan dem kan inte Kristi brud bevaras, skyddas, från tidens fiender. Men väktarna kan också bli ett hinder för bruden. Väktarna i Höga Visan hade blivit det. De hjälpte inte bruden, när hon i natten sökte sin brudgum. De hindrade henne. Ena gången stod de i vägen för henne, så att hon först när hon hade kommit förbi dem, återfann brudgummen. Han var inte hos dem alltså, eller bland dem. Nästa gång hon mötte dem, så slog de bruden, de sårade henne och ryckte av henne manteln, väktarna på muren.
De tog alltså ifrån henne smörjelsen, och sårade henne djupt in i anden. De här väktarna, vid detta tillfället, hade kommit in i ett förvänt tillstånd. De vaktade MOT Herren, MOT brudgummen, och inte mot stadens yttre fiender. De var så misstänksamma, att de misstog brudens desperata nattliga sökande efter sin brudgum, som förvillelse, som överandlighet. De insåg inte att bruden hade ett stort behov av att uppleva brudgummen intimt, nära, och levande. När de såg henne springa runt i staden om natten, blev de upprörda. De blev förnärmade, de kände sig utpekade, som om de hade svikit på något sätt - på något sätt som de själva inte hade erkänt, och inte ville erkänna. De med sin skarpa blick, skulle de inte se? De med sina finkänsliga öron, skulle de inte höra? Deras reaktion blev hård, de slog bruden, den längtande oroliga bruden. De sårade henne, ja de t.o.m ryckte manteln av henne, så att hon skulle bli tyst och gå hem och lägga sig.
Men bruden kunde inte glömma sina stunder av sann samvaro med brudgummen. "Min vän är förmer än andra, härlig framför tio tusen." Menade hon tio tusen väktare, av den sort som inte var Herrens verkliga väktare? Hos dem hade hon inte återfunnit brudgummen. Men tillsammans med andra brudsjälar sökte hon honom, och fann honom i lustgården. Var annars, kan man tycka. Var, om inte i Herrens tempel? Han var där han skulle vara, fienderna hade inte intagit staden, Jesus fanns att finna, i dess centrum, när hjärtana var inriktade därpå, när de inte ägnade sig åt fel saker.
___
