UPPENBARELSE
för den ene, trams för den andre

VAD ÄR UPPENBARELSE? Är det att uppenbara sådant som för oss är helt okänt, eller är det att uppenbara vad som är sant av allt det som är känt av oss? Det kan säkert vara båda slagen, men det senare är något som kan vara av intresse att belysa.

Ofta när Gud uppenbarar något för oss, så handlar det om att han ger klarhet över vilken bibeltolkning, t.ex, som är den rätta. Man får, som Paulus sade till Timoteus, visshet. Osäkerheten övergår till visshet, och vissheten ger frimodighet. Man vågar stå för vad man fått, man t.o.m utsätter sig själv för faror för visshetens skull, därför att man vet nu att den är värdefull och att den är given för ett syfte.

Men det Gud uppenbarat för den ene, kan för den andre te sig som hur harmlöst som helst och föga gudomligt. Kristna strider om olika läror, och den som har uppenbarelsen framstår för de andra som vilken annan som helst. Utan uppenbarelse, utan kunskap, går man vilse, och börjar gå i cirklar. Från den ena läran till den andra, utan att någonsin få klarhet. Och ej heller någon frimodighet att vittna om det. En hopplös situation, så länge man befinner sig i den. Du frågar den ene efter den andre om vägen, men får inga svar. Du frågar nämligen fel person. Gud är det du skall vända dig till, i tro, på att han VILL uppenbara, KAN uppenbara, och KOMMER att uppenbara, den sanning du eftersträvar och behöver för att ta dig ur det religiösa träsket. Att komma dithän, att du faktiskt VET på vem du tror, och vad han vill, med ditt liv, och den kallelse du är utvald till.

Guds kunskap är alltså så konstruerad, att den är fullt uppenbar för den ene, och helt osynlig för den andre.

Och så är det också med Guds vittnen. Smorda härliga Jesu Kristi vittnen framstår som totalt ointressanta personer för dem som saknar uppenbarelse. Undren, miraklen, härligheten och hela den kaskad av gudomliga gåvor och läror som dessa framför, är för de andligt blinda ingenting. Det går dem fullständigt förbi. På samma sätt som fariseerna bara såg en olärd snickarson från landet, medan de hungrande såg Messias, Israels helige, nedstigen i mänsklig gestalt. För dem hade väckelsen kommit, medan de andra fortfarande "väntade" på den.

Det gudomliga vi har, behöver alltså inte vara av så väldigt stort slag, till det yttre, för att kunna vara verksamt och fruktbärande i det eviga. Det räcker att vi tror på det vi har, står för det, för fram det, så kommer det att bära samma övernaturliga frukt, i andras liv, som vi själva fick uppleva när vi såg det, kände och upplevde det. Så går Guds verk fram, och bara vissa ser det, medan andra tror att Guds lampa slocknat ut.

"Edert liv är fördolt i Gud". Men det är inte fördolt för oss.
___