Det är väldigt bekvämt att inte veta något. Då behöver man inte ta ansvar, behöver inte ta ställning, behöver inte stå emot, stå på de andliga barrikaderna. Skall en kristen göra si eller så? Vad har vi för åsikt om det och det? Tja jag vet inte riktigt.

Men du, det finns någon som vet, och du har sagt att han är din Herre. Tänk om han vill ge dig visshet, och vishet - i allt? Förvisso vill han det. Han har rikedomar att ge åt alla som åkallar hans namn. Inte bara det, han förväntar sig att du skall veta hans vilja, känna hans vilja, för då blir du frimodig, och då får du kraft, att stå för honom. Då håller din tro, om det än blåser motvind. Varför? För att du VET på vem du tror, och du KÄNNER hans vilja.

Nej, det är skönare att bara sväva omkring i sin egen okunnighet, låtsas som om man inget vet. Vi frågar varandra, och så diskuterar vi, tills ingen vet någonting längre. Alla lägger fram sin teori, och så behöver fienden inte frukta för oss längre. Vi har ju inget svärd att svinga då, mot synden, ondskan, lögnen, fördärvet. Vad är synd, vad är rättfärdighet? Vad våra fäder sade kan vi ju inte tro på, och vad Bibeln säger vet ingen. Det enda vi egentligen vet är att vi inte vet någonting numera, men det står vi för!

Hurra vad bra. Ni har därmed gjort er odugliga i Guds rike, odugliga till tjänst, till strid, till hjältedåd. Ni har begynt er färd ut i periferin. (Men där finns det många.)

Nya Förbundets folk är ett folk som har enorma löften. Vi är inte kallade att stå vid vägskälen och ställa frågor. Vi skall vara vägskyltarna, som visar i vilken riktning folk skall gå. Vi skall ge svaren, inte ställa frågorna. Vi skall uppenbara Guds vilja, inte hölja in den i dimma.
___

These icons link to social bookmarking sites where readers can share and discover new web pages.
  • Digg
  • Sphinn
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Technorati