Många kristna går först, efter att ha upplevt väckelsen, ut med starka proklamationer och vittnesbörd, och sedan efter några år när de inte längre kan leva upp till dem, så ändrar de sin teologi. De ändrar den så att den skall passa deras nuvarande tillstånd. (Ofta på ett väldigt sofistikerat och kunnigt sätt.)

Men detta är givetvis fel. Vem är det som skall ändra sig? Det är DU! Om du inte längre kan leva upp till den bekännelse du hade som nyfrälst, eller nykallad, så är det du som skall ändra dig. Du hade inte fel, för frimodiga proklamationer kommer inte ur köttet. Det var trons Ande som verkade, medan nu, när du börjat avlägsna dig från "det som var från begynnelsen", är det fruktans ande och missmodets ande, som präglar dina tankar och därmed också ditt vittnesbörd.

Alltså - hellre än att underkänna Guds ord, och Guds Andes gåvor och kallelse, som du en gång ägde och mottog, så underkänn ditt nuvarande läge, och sök att återvända, och återupprätta, din jungfruliga och första kärlek till Jesus. Då kommer också den första, naiva frimodigheten tillbaka, och Andens vittnesbörd övertrumfar det begränsade förståndet, förnuftet, som inte ser de eviga verkligheterna, de verkligheter som övervinner världen och allt som är däri.
___