EN AV DE ANDLIGA NATURLAGARNA är, att om du har lite av den Helige Ande, så kommer du att reagera med motstånd mot dem som har mycket av den Helige Ande. Du kommer inte att förstå dem, de kommer att verka som dårar i dina ögon. För det är liksom inte så att de spänningsfält vi befinner oss i eller utanför, är kraftlösa. Du vet själv vad som händer om man kommer vid starkström, det blir reaktion. På samma sätt med våra själar, där är vi inte herrar över våra reaktioner, alltid, utan där är det de signaler vi mottager som avgör vad vi känner och sedan tänker. Före syndafallet umgicks Adam och Eva fritt med Gud, utan fruktan för honom och varandra. Men efter fallet reagerade de negativt på Guds röst. Gud var densamme, men bara när de hade full frid med honom upplevde de honom på ett positivt sätt. När relationen, den nära, var bruten, var de rädda för Gud. Deras nerver kom i dallring, de upplevde ett obehag. Så gör du också, när du inte har full frid med Gud, då upplever du ett obehag när Gud talar till dig eller när du möter eller hör kristna som har full frid med Gud.

Ogillar du vissa kristna? Särskilt sådana där som ropar och tjoar? Eller som talar i tungor mycket? Det kan bero på att du mist din nära relation med Gud. Normalt skulle du fröjdas och glädja dig, när andra fröjdas och gläder sig. Gläds med dem som är glada, och gråt med dem som gråter, säger Bibeln. Kan vi inte dela våra syskons känslor, när de är från Gud, då kan vi inte dela Guds gåvor heller.

Ok, det finns sådant som inte är äkta, men när en andlig människa möter sådant, då reagerar de inte med hån, eller förakt. De blir inte spydiga eller arga, utan de tänker på hur de skulle kunna hjälpa den personen, så att det äkta andelivet bryter fram. Men när de som har lite av den Helige Ande möter sådant som inte är äkta, om de nu kan känna igen det, då bemöter de det på ett köttsligt sätt. Är de intellektuella blir det långa utläggningar, är de mindre intellektuella blir det hånflabb eller spydigheter.
___