Om Gud är en levande gud, så bör vi också bete oss därefter. Dvs, vi kan inte hålla på och hitta på saker själva, för att "tjäna honom" med det. Gud är en levande person, och med personer har vi förhållanden. En gemenskap med någon är inte en envägskommunikation. Det är inte bara vi som pratar och beter oss och den andre sitter tyst och bara tiger. Men det är så, vågar jag påstå, som de flesta kristna gör. De "talar" med Gud, tror de, men de talar bara till honom, och förhoppningsvis hör han dem. De vet inte, men de hoppas att bönen når fram någonstans i det blå.

På samma sätt menar de att de kan tjäna honom. Det här verkar bra, det vill jag göra, och så väljer de ut något som passar dem, något de tycker de kan avvara någon timma eller några minuter med. Det är deras gudstjänst. Vissa går lite längre och utväljer en vidare syssla. De kan t.o.m bli predikanter och ta sig andra titlar och ges (titlar) av människor. Men de tjänar bara sig själva eller varandra därmed. Gud har inte fått säga sin mening, för honom frågade de öht inte. (Och även om de frågade väntade de inte på hans svar).

Med detta är dessa kristna inte alls olika de forna avgudamakarna. Var och en gjorde sig sin gudsbild, de karvade eller snidade eller göt sig sin egen gud, och så ställde de sig framför det stumma belätet och menade sig hylla det genom några fraser, och/eller gav några offergåvor.

Den slags gudstjänst är alltså tom, meningslös och fruktlös inför den levande guden. Den tjänar inget till, ger ingen verklig lön i himlen, ger ingen frukt på jorden. Den är lika död som de stumma avgudarnas tjänst.

Med den levande guden är det han som tar initiativen. Gud talar, och vi hör. Han befaller, och vi går. Eller stannar kvar. Gud ger oss ord, och vi talar, eller skriver. Och om han tiger, då tiger vi.

Det här är något som få kristna ens har förstått är en verklighet. Kan man verkligen ha det på det viset? Ja, med den levande guden kan man det, och måste man väl kunna det? Om han är levande? En levande person du umgås med kan du väl inte bara prata till, utan han/hon pratar väl också med dig? Den personen, om den vet mer än dig och kan mer än dig, förväntar du dig väl också mer av än stumhet och overksamhet?

När Jesus fyller oss med sin helige Ande, så är det för att denna Helige Ande skall ta den plats Jesus hade bland och med sina första lärjungar. Dvs han vandrade med dem, dagligen stundligen, undervisade dem, ledde dem, förmanade dem, tillrättavisade dem, utrustade dem, sände dem, kallade dem att gå dit eller dit, eller att stanna där eller där. De sprang inte före och bad honom komma efter. Han gick före och de följde efter. De väntade tills han sade kom, och så gick de. Precis för övrigt som med molnstoden i öknen. När molnstoden lyfte, då bröt israelerna upp och följde den. När den lägrade sig, då lägrade de sig på den platsen.

Den levande guden är det vi som följer, och vi har inte våra egna meningar om vart vi skall gå eller var vi skall vara, vad vi skall säga, etc.

Jamen jag har aldrig hört Gud tala på det sättet! Det är för att du aldrig förväntat dig det, aldrig stillat dig, aldrig tagit det lilla du hört hittills på allvar. Om du gör det, dvs börjar i det lilla och är trogen fullt ut där, så kommer hans röst att träda fram mer och mer för dig, och ju mer du lyder den Helige Ande, desto mer börjar han visa sig levande för dig och med dig. Är du olydig, så tystnar rösten, och du får besinna dig och omvända dig och göra vad han sade, och rösten och ledningen kommer åter.

När vi följer Jesus på det sättet, så leder han oss efter sin vilja. Det kan innebära att vi kommer in på områden vi inte trodde vi skulle vara på. Lärjungarna hade ofta fel uppfattning om olika personer de mötte. Jesus tillrättavisade dem. Du kan ha olika uppfattningar om personer, rörelser, sammanhang, men det kan hända att Jesus, om du lyssnar till hans Ande, vill korrigera dig, och ge dig en sannare bild, ja den sanna, och du får lägga bort dina egna meningar. Eller andras meningar som de tryckt i dig.
___