En sak som har irriterat mig ganska länge, är när vissa, ja många kristna sk "newage-debunkers"/avslöjare pratar om hur ormen i lustgården bedrog Eva med orden Ni skall bli som Gud. Och så gör dessa debunkers kopplingen över till de inom new age idag som tror att människan i sig är Gud, eller har en gnutta av det gudomliga ljuset inom sig, och sedan gör de dessutom den fula kopplingen över till kristna som tar Bibelns ord på allvar, dvs vi som tror att människan ÄR skapad till Guds avbild - [vad gör det henne till i så fall om inte till något som måste likna Gud?]

Och därmed är det alltså inte alls så att dessa debunkers har avslöjat något förutom det uppenbara som alla ändå förstår dvs att new age-rörelsen är ockult - ungefär som att säga att påven är katolik - utan i stället har de lurat sig själva och även lurat många oanande men mindre vetande kristna som lyssnat på dem och så berövat dem den härliga och underbara sanningen att visst skall vi bli som Gud!

Det var liksom det som var hela meningen med evangeliet, om du inte förstått det. Vi blev inte frälsta, och Jesus lämnade inte himlen för att vi skulle fortsätta vara ena ömkliga små obetydliga människokryp som kravlar omkring här på jorden och ackar och vear oss över livets vedermödor.

Nej, han kom till oss för att vi skulle komma till honom, han blev som oss för att vi skulle bli som honom. Han kom för att återställa Guds avbild till dess ursprungliga form och likhet. Så, som någon sagt, vill du se hur Gud ser ut, så titta i spegeln. Där har du en kopia, särskilt om du är frälst.

Vi skall inte förminska frälsningen och det stora Gud gjort för oss och ämnar för oss, för då gör vi honom missnöjd och bedrövad. Han dog inte för att vi skulle hanka oss fram hand i hand med den fallna mänskligheten, på samma villkor och underlagda samma elände som dem.

Jag säger inte att vi kommer att uppnå paradisstatus i denna tidsålder, men vi kan komma näranog. Som Paulus sade, han sökte att komma till Kristi fullhet. Det skall vara vårt mål, om vi än kanske aldrig når det till fullo. Ju högre du siktar, desto högre kommer du. Sätter du målen för lågt drar du aldrig fram de resurser som Gud lagt i dig till andliga bragdgärningar. Det är i prövningen, och under den gudomliga pressen - tänk på hur Jesus satte lärjungarna på prov hela tiden, till att göra saker de inte kunde - som vi når över oss själva, och som den gudomliga kraften träder in.

Åter till lustgården. Vad var det ormen egentligen sade? Sade han att vi skulle bli Gud om vi åt av trädet? Nej, vi skulle bli såsom Gud (och de lägre gudarna*), dvs få förmåga att skilja på gott och ont. Var detta något ont? Nej, det var ju Gud som skapat trädet. Och allt i lustgården var gott. Det var inte kunskapen som var ond, utan olydnadshandlingen. Gud hade satt en gräns, för hur länge vet vi inte, men i det stadiet var kunskapens träd förbjudet för dem, och det var alltså när de avvek från vad Gud hade sagt till dem, som fallet skedde. Det kunde lika gärna ha handlat om något annat bud eller något annat som Gud talat till dem om.

Och då förstår vi att samma fall kan ske med oss, precis när som helst. Det kristna livet, det sanna kristna livet handlar egentligen bara om en enda sak, och det är att hörsamma Guds röst. Att vara lyhörd för hans stämma, och följa hans råd och anvisningar, maningar, förmaningar, upplysningar, varningar, osv. Att ta emot vad han ger.

Så länge vi gör detta, leder han oss så att vi allt mer återfår hans likhet. Vi lär oss, vi får ödmjuka oss, låta oss ledas av hans Ande, maningar och impulser. Är det ett äppleträd han varnar oss för idag, så skall vi undvika det, även om vi inte förstår varför. Det räcker att hans stämma talat. Och det räcker att gå förbi vad han sagt, för att vi skall komma ur hans vilja och s.a.s löpa faran att hamna utanför lustgården.

Och frestaren vet detta. Han bevakar oss och vet vad Gud sagt till oss, åtminstone om vi återupprepat det offentligt. (Och det är ingen anledning att tiga om det, för i bekännelsen ligger oftast uppfyllelsen). Frestaren vill få oss bort ifrån lydnadens välsignade väg, så att vi blir ofruktsamma, så att Guds Ande förlorar greppet om oss, och så att våra människotankar träder fram, och in, igen. Som när Petrus talade människotankar till Jesus och Jesus förstod att det var satan som ingivit honom dem. Det var Petrus fall i lustgården, ett av dem.

För oss finns nåden att vi kan få komma tillbaka in i trons lustgård, även om vi vikit av. Även Adam och Eva fick detta, Gud övergav dem inte. Men de förlorade det där stora, härliga, förgyllda, underbara livet som man har när man vandrar i Guds välbehagliga vilja. När andelivet flödar, små och stora tecken och under sker, och man verkligen KÄNNER att Jesus är med, man HÖR hans röst, man VET vad hans vilja är, för stunden och för framtiden.

Så visst skall vi bli såsom Gud. Om du inte tror på det så förnekar du hans vilja. Vad new age och andra sysslar med för att återfå det som de också känner är förlorat, bekommer inte oss**. De gör det på fel väg, vi gör det på rätt väg. Vi gör det enligt de kommandon Gud ger oss, låter han oss äta av trädet så gör vi det, låter han oss vänta eller låta bli, så gör vi det, om vi är lydiga. Det finns en mognadsprocess, och när den är fullbordad, så kan Gud ge oss sådant vi tidigare inte klarade av att få.
...

Vidare: När du äter därav (dvs inte hörsammar vad Gud sagt) skall du döden dö. Detta är en process alla kristna som har någon aning om vad ett andligt liv är, kan känna igen. För det är när vi inte gör som Gud sagt, som det andliga livet avtar, och i värsta fall slocknar ut. Och det är det som är dödens död. När du dör denna död, så förlorar du något som är värt mer än hela världen. Det är värre än att dö fysiskt. Och är du inte medveten om det, så löper du risken att verkligen göra det. Det andliga livet måste vårdas, och bevaras som den dyrbaraste skatt. Det är mer värt än allt annat.

Det finns de som säger att man kan ha det andliga livet även om man inte känner ett dyft. Det är lögn, och djävulskt struntprat. Du kan ha det så för korta stunder, kanske en liten tid, under vilken du nästan desperat ber och söker Gud om att få komma in i hans vilja igen, men är det så att du aldrig KÄNNER Jesu närhet och hans Andes smörjelse, då ÄR du andligt död. När något är dött, då är det dött. Om du ser en växt som ligger på marken, helt torr och inte kan hitta en gnutta liv i den, så är det mycket troligen så att den är död. Den har inget liv i sig, för då hade den rest sig, börjat skjuta skott, få blad, blommor, eller frukt, och frön. Sådant är livet i den naturliga världen, så varför tror du att det andliga livet skall vara annorlunda? Bedra inte er själva, skrev Paulus. Om någon inte vet med sig att Kristus är i honom, så bedrar han sig själv.

Liv syns. Liv känns. Så den andliga döden inträffar inte när någon lämnar tron och blir en sk avfälling. Det finns många med den stämpeln som fortfarande har ett andligt liv, därför att de vet med sig sitt tillstånd och är, under ytan, ödmjuka i sina hjärtan och bekänner sina synder. De är inte helt bortkomna från livet i Gud, och behöver ofta bara lite uppmuntran för att börja blomma igen.

Men den andlige fariseen, eller självbedragaren, som vet så mycket men känner så lite, som har så mycket i huvudet men så lite i hjärtat, och som menar att bokstaven räcker, den lurar sig själv, och lurar andra. Har du inte de andliga manifestationerna, så har du inte heller livet. Då är du död, fastän din kropp ännu lever.

Jag tolkar förbudet att äta av kunskapens träd som att det var för tidigt för Adam och Eva att äta av det i det stadium de då befann sig i. Jesus, för det var ju han som var där, i lustgården, förbjöd dem inte för all evighet att äta av det. Han sade inte så. Han sade bara att om de åt, så skulle de dö döden, dvs dö andligt. För varför skapade han annars trädet? Gud skapar väl inte ett träd helt i onödan, eller bara som en frestelse eller skådebröd?

Träden var till för människan, att ge föda och annat nyttigt. Men alla träd hade sin roll, och alla behövdes inte samtidigt. Gud vill ge oss kunskap, ge oss gåvan att skilja på gott och ont, och det var ju knappast trädet i sig självt som gav den kunskapen, utan en dag skulle de introduceras för detta träd, och då, när Gud gav tillåtelsen, genom sitt levande ord, då skulle de få äta och börja växa också på det området.

Mycket kunskap medför mycket ansvar, har någon sagt. Jag tror det var jag själv. Så det är väl ganska uppenbart att de inte kunde få äta av ett sådant träd, eller få en sådan tillgång, på dag 6. Adam var bara några timmar gammal när han fick budet. Man kanske behöver lite mer tid på sig för att mogna?

Träd själva klarar inte att bära frukt förrän de är några år gamla, så den insikten finns redan där.

Det finns många fler bibelord man kunde nämna som bekräftar detta att Gud vill att vi skall bli som honom, men jag tror du kan börja tänka själv nu, och inse hur befängd idén är att man skall rygga tillbaka inför prospektet att kunna bli lik Gud. Det är det som är MENINGEN, människa! Men allt i sin tid, som sagt, och det är där, i den lilla detaljen, och nyansen, vi kan gå vilse, eller komma rätt. När GUD vill, och inte när vi, eller frestaren, vill det. Så är det.
___


* I hebreiskan står det som gudarna, dvs som änglarna. Men de är också Guds avbilder och Guds söner, så vi är tillbaka hos Gud ändå där. Det är honom vi alla skall vara lika, och är man barn till någon, och son, eller dotter, då är man LIK sin förälder, eller? Och vi är inte bara adopterade eller inackorderade, vi är FÖDDA av Gud, och vad gör det oss då till? Står det inte att varje skapelse gav liv efter sin art? Och om skapelsen gör det, hur mycket mer gör Gud det? Så jag vågar, på denna grund, säga Vi är gudar. Vi är inte Gud, men vi är gudar, vi är Elohim.
___

** De är sökare, och det hedrar dem. Många av oss var precis sådana sökare förut. Det var Gud som sökte oss, och vi letade i olika sammanhang, och så gör dessa också, väldigt många av dem. Det är ett friskhetstecken att en människa fortfarande är en sökare. Det betyder att de inte gett upp, hoppet om att återfå Guds härlighet, och guldets glans, i sin ande. Den vanlige Svensson som är nöjd med villa fru och barn, hund och Volvo, är det värre med, oftast i alla fall. Men alla kan bli frälsta. Alla behöver det.
___