Gud har få tjänare, men många anhängare, och många entreprenörer.

Vad är en religiös entreprenör? Det är en kristen som tjänar Gud på eget bevåg. Dvs han eller hon hittar på företag själv, startar projekt, kläcker visioner, idéer, och anlitar medarbetare helt utan att vare sig fråga Gud först eller be honom om råd. Entreprenören bygger med egna medel, utvecklar sina egna förmågor, gör stora ting, kan det synas, men bär lite frukt, eller ingen alls. Kanske t.o.m vildfrukt, och i värsta fall främmande frukt. För det finns makter som gärna vill vara med i sådana fall, ta över, för att föra det in under sin fålla, för att få segern i slutändan.

En entreprenör kan t.o.m ha en Guds kallelse i botten, och vara utrustad med andliga gåvor. Sådant är ingen garanti för att inte köttets ansträngningar kan träda in igen och komma främst. Du kan ha dolda ambitioner, saker du drömt om att få göra, eller bli sedd som eller sedd med, som hägrar, och så i något svagt ögonblick, träder dessa drömvisioner in i bilden och du dras iväg på din egen färd, ditt eget äventyr, och Gud har inte fått leda, initiera, välsigna och förbereda.

Det är många Guds verk, som slutat så. De började i Anden men slutade i köttet. Människoanden tog över, återtog sin position, klev upp på hjärtats tron igen, och flödade i sitt självförhärligande.

Resultatet: Stora byggnader, vackra palats, centrerade gudstjänster, enmansshower, församlingen blir publik och offrare och fyller därmed sin roll.

Därmed är inte sagt att allt som är stort, vackert, och mycket, är fel. Men det beror på vem som initierat det, om det var Herren, vår Gud, eller om det var människan, tjänaren, som tog sig herrerollen.

Men nu är det också så med detta, och med andliga verk, att det ofta kan vara lätt att se felen, eller felet, men desto svårare att göra något åt det, att reparera det. Det är inget för de två "gubbarna på läktaren" (som i Mupparna), att syssla med. Vill du göra något för ett lutande Guds verk, så måste du först bli en del av det, träda in i det, och bära det på dina skuldror. Som en verklig Jesu tjänare, under hans entreprenörskap, dagligen stundligen lyssnande till hans Ande, så att det andliga flödet får återinträda, breda ut sig, bära frukt, bygga sig nya banor, och bereda nya mattråg, där man kan få äta och få leva, och i sin tur bära frukt och bära den vidare.

Nu kanske någon tänker att jag med detta vänder mig mot någon viss rörelse, som gjort sig känd för att ha stora visioner och vara väldigt företagsamma, även i ordets bokstavliga bemärkelse. Nej, detta gäller oss alla. Även i små (eller stillsamma eller blygsamma) sammanhang kan man börja bygga sina egna lyckoriken. Människonaturen är likadan överallt, och det kvittar egentligen om du har mycket eller lite av tillgångar, materiella eller av folk att låta din själviskhet gå ut över. Utan det är som det står skrivet, att det som är stort i människors ögon, det är en styggelse i Guds ögon. Jesus hade stora åhörarskaror, han följdes av tusentals människor, och likaså apostlarna. Så det är inte felet, om så vore fallet. Och i många väckelserörelser har man byggt upp stora välsignade apparater kring väckelsen, därför att de behövdes, och för att Gud sade till dem att göra det. Det är som sagt inte det det handlar om, utan om vem som tar initiativet, vems vision det är som driver på. Och om det som en gång var Guds verk, har tagits över av människor - och, som sagt, vem som verkligen i så fall är ämnad att reparera, återföra, hela, läka och på nytt låta Guds Ande bli drivkraften.
___