MAN KAN också säga det på detta sätt: När man har vind i seglen, då rör man sig framåt. Om man inte rör sig framåt, då har man inte vind i seglen. Det är typ sådana indikationer man skall gå efter. Vi har vind i seglen fast vi inte rör oss. Vem tror på det? Du kan ju ha glömt lätta ankar förstås. Lätta på ankaret då så får vi se. Ligger du fortfarande lika stilla, så sluta ljug. Sluta spela kristen. Lägg ner all inbillad gudstjänst, och invänta vinden, och följ sedan denna, och styr ingen annanstans än vart vinden leder.
___

"Men vi hava icke fått världens ande, utan den Ande som är av Gud, för att vi skola veta vad som har blivit oss skänkt av Gud." (1 Kor. 2:12)

Jag fick mer ljus över detta bibelord. Hur skall vi kunna veta vad som är av Gud, i våra liv och i våra andliga gemenskaper? Är det skrifttroheten som avgör? Stämmer allt med Guds ord, då är vi rätt. Inte så säkert. Hur vet du att allt är i enlighet med Guds ord? Är du domare nog att bedöma det? Nej, men om allt flyter perfekt och professionellt, då är Gud med oss. Nej, då vore världens store Guds bästa barn. Men om vi har många tillhängare, om folk flockas runt oss, som flugor runt sockerskålen? Nej, bara sötsaker leder till fördärv i slutändan.

Så vad avgör då? Jo, det som bibelordet ovan säger. Vi har fått Guds Ande, för att han skall visa oss, och avgöra, vad som skänks oss av Gud. Anden är instrumentet, indikatorn, signallampan, och basunen, som visar att nu är Gud med oss. Annars bedrar vi oss själva. Och vad är det Anden uppenbarar sig genom? Jo, genom de andliga nådegåvorna: "de gåvor i vilka Anden uppenbarar sig..." (1 Kor. 12:7). Inte heller där skall vi bedra oss. Utan gåvornas medverkan är Guds Ande inte verksam. Nej, så allvarligt är det. Anden kan inte uppenbara sig genom något annat än sina gåvor. Dessa gåvor kan dock vara mångahanda, liksom tjänsterna. Variationsrikedomen är stor. Men allt indikeras genom att de vanligaste gåvorna bekräftar hans närvaro. Gåvorna kommer inte ensamma, utan i en kaskad*. Tungotalet flyter, profetians ande tränger igenom. Sedan bär detta som en brygga över till övriga gåvornas manifestation. Levande överbevisande förkunnelse, förkunnelse som ledsagas, stadfästs, av tecken och under; och hjärtan som öppnas.

Vi har så fin gemenskap. Ja, det har föreningar också. Vi är så trevliga. Ja, men det är inte tecknet. Tecknet är Guds närvaro. Jesu närvaro, hans rike, hans liv, hans missionsbefallning, när den sätter oss i stånd att verka, frambära, levande ord, förvandlande ord, befriande ord, illuminerande ord. Ord som sätter fart på oss, som får oss att lämna förlamningen, stillasittandet, och ger oss inspiration, att börja göra de saker Gud vill vi skall göra, inte för att vi känner oss tvungna utan för att det är så roligt att man kan inte låta bli.

Var inte nöjd med mindre än att du har det så här, och helst ännu bättre. Vägen dit är att inse sin fattigdom, om man inte har det. Inte dölja det, förneka det, blunda för det, vara nöjd med religiositet, om än med vilket fint namn som helst.
___


* Är således en gåva verksam, så kan alla gåvorna vara verksamma, bara det finns redskap till hands, öppna och redo till tjänst. Förvänta inget mindre, Gud kommer inte i stycken till oss.

När Gud är närvarande, då kan allting ske, då är inget omöjligt.
___