Tänk dig att du hade levat på Jesu tid, och kommit in i en av de synagogor han besökte under sina predikovandringar. Du som en bibeltrogen radikal troende, besviken över avfallet i din samtid, kommer nu att ställas i en svår situation. Hur skall du se på denna synagoga, där Jesus är inne och förkunnar, helar sjuka, och delar ut Guds nådegåvor? Går du efter synagogans teologi, som i lång tid avfallit ifrån det bibliska ursprunget, måste du döma ut den som obiblisk, avfällig, och ej att rekommendera. Men dömer du efter det som pågår där just nu, när Jesus gästar och tas emot, måste du döma med andra ögon. Då ser du ett begynnande, pågående Guds verk, en väckelse, och nästa gång du kommer dit finner du att andligheten framskridit, och en återerövring av det forna arvet börjat.

Så kan det vara idag också. Vi kan inte bara döma utifrån teologi, eller utifrån vad vi tidigare vetat om olika rörelser och församlingar. Det kan vara så att Jesus gästar i en församling, idag, och har påbörjat ett verk där, som tas emot av folket, så att mitt i det du betraktar som avfälliga former och traditioner är Guds Ande ändå kraftigt verksam.

Och så kan den märkliga situationen uppstå, att det kan vara mera liv och rörelse där, i det sammanhanget, än i rörelser som kommit mycket längre på trons väg, men som inte lever i den andliga förnyelsen idag.

Med detta vill jag bara säga att man inte bör döma efter skenet eller efter några självklara måttstockar. Det går inte ens att döma efter "Ordet", utan man måste döma efter det levande Ordet. Är det verksamt, då är allt det övriga under nåden och blodet, därför att då pågår det något där, som kommer att leda fram till förändringar också i strukturerna och läran.
___

Var vaksam med de som vill stjäla vår dyrbara tid. Pratmakare som kan stå i timmar på talarstolen och säga ingenting, i möten där Guds Ande skulle ha verkat livsviktiga ting genom enkla vittnen som kan säga dig hela ditt liv med tre stapplande ord.
___

Jag tror på både framgångsteologi och försakelseteologi. I Bibeln finns ingen motsättning mellan dessa två förhållningssätt. "Med vilken ställning och vilka förhållanden som helst är jag förtrogen", skriver Paulus. "Jag kan hava överflöd, och jag kan lida brist." (Fil. 4:12-13)

En sann försakelseteologi kan inte leda till annat än en välsignad framgångsteologi. Varför det? Därför att den som ger, han får. Det sade Jesus själv (Luk. 6:38). Han sade inte att den som ger, skall bli utan. Nej, försakar du livets goda, för evangelii skull, kommer Gud att ge dig av sitt livets goda, och det dessutom i överflödande mått. "Jag har varit ung och är nu gammal, men jag har icke sett den rättfärdige övergiven eller hans barn gå efter bröd", skrev David (Ps. 37:25). Han sätter alltså rättfärdighet i samband med mat på bordet. Det ena leder till det andra, är en förutsättning för det andra.

I Bibeln möter vi människor i olika ekonomiska situationer. Vissa var rika, andra var inte lika rika. Men ingen var utfattig, ingen svalt ihjäl, eller gick i trasiga kläder. Det fanns alltid en utväg, för de rättfärdiga. Vissa tider led de brist, andra tider var de så rika så de kunde låna och ge åt andra. Det finns inget fattigdomsideal i Bibeln, men det finns faktiskt ett rikedomsideal. Jag talar inte om orättfärdigt överflöd, om lyx, om att samla skatter på hög, åt sig själv, utan om sådana rikedomar som är överlåtna åt Gud, och som han kan använda för att välsigna andra.

Mycket mer kunde sägas om detta, de flesta kristna är tillräckligt väl förtrogna med Guds ord, för att inse att det jag skrivit här är sant. Det finns alltså ingen anledning att driva kilar mellan kristna för dessa sakers skull. Vi bör kunna vara förtrogna med båda förhållandena och med kristna bröder och systrar som har det på ena eller andra sättet. Det som har betydelse i Guds ögon är om vi är själavinnare, om vi använder det vi har i evangeliets tjänst, eller om vi låter oss upptas av andra saker, som stjäl den tid och de resurser de som inget alls har, skulle haft.

Jag tror att när Gud tittar ner på oss ifrån sin himmel, så tittar han väldigt lite egentligen på hur vi lever och hur vi har det med de jordiska tingen. Han ser bara efter en sak: Är de själavinnare, följer de min missionsbefallning, vinner de de förlorade för himmelriket? Tjänar de mig med sina ägodelar? I så fall, välsigna dem sjufalt, i allt vad de gör. Änglar, träd in under deras smörjelse, tjäna med dem, bistå dem i allt.

Men ta ifrån dem smörjelsen, som mäter påvens skägg, som är mer intresserade av teologi, än av himlens logi.
___

Föregående inlägg alltså som förklaring till varför jag inte öppnar för kommentarer i denna blogg. Man bör pröva noga inför Gud innan man låter motståndare till evangelium få utrymme och tillgång till etern. Vi har inga som helst bibliska bevis för att sådant användes som missionsmetod av apostlarna. Men om Gud ger klartecken, med tydligt Andens vittnesbörd, då må vi gå åstad.
___

- Vänner, de kristna är väldigt starka på mission just nu. Vi förlorar mängder med folk. Vad skall vi göra åt det?

- En förföljelse?

- Nä då blir de bara ännu fler vet du väl. Lär du dig aldrig något, Ondgren?

- En förvillelse?

- Tja, men då får den vara bra, Plågberg. De går inte på vad som helst nu för tiden. Vi har prövat det mesta nu, så nej, kom med något bättre.

- Jag vet! Vi lurar dem att starta en massa diskussionsforum och bloggar på internet! DET kommer att stoppa missionen och hålla dem upptagna med meningslösa diskussioner i åratal!

- Bra idé, Demonsson, du får en guldskyffel för det. Börja!
___