Den svenskamerikanske predikanten John Torell har länge varit en "salt" röst gentemot avfallet och ljumheten bland kristna i Sverige. På 80-talet spreds hans kassetter flitigt, och man lyssnade intresserat på hans utläggningar om sovjetiskt spioneri och infiltration bland kyrkor och annat mystifikt han grävt fram. Men efter ett tag började det hela bli lite för salt, ja mer beskt än salt, och hans röst på kassetterna blev bara grövre och grövre och grövre. Som alla som upplevt Andens dop vet, så är raspig röst ett symptom på en bitter ande. Torell hade uppenbarligen förbittrat Guds Ande genom sina alltför hårda domar mot svensk kristenhet. Vad det bottnade i var troligen att han avvisades från vissa väckelsekristna håll, och därför blev avog mot allt vad frikyrklighet heter.

Naturligtvis kan man inte gå fram på det sättet, utan att ha verklig urskiljning, utan att söka Herren i varje detalj och beträffande varje person man bedömer. Att bara döma ut hela rörelser med ett pennstreck visar på en ovilja att verkligen ta sig an de problem man ser.

Idag, mer än 20 år senare, ger ett kort besök på EAEC:s webbplats en skrämmande men bekräftande bild av vart bitterheten kan leda en kristen människa. Jag visste inte att det hade gått SÅ långt.

Webbplatsen är idag öppet antijudisk och har medverkan av åtminstone en person som är medlem i nationaldemokraterna i Sverige. (Denna person fick nyligen in en insändare i Världen Idag, som togs bort så fort det uppdagades vem och vad han var. Jag undrar om det är känt att han också medverkar på EAEC:s webbplats?) (Senast kollad 29/9 2008)

På EAEC hävdas bl.a att den gamla antijudiska ryska skriften "Sions Vises protokoll" inte är en förfalskning. Man vänder sig också emot staten Israel och det judiska folkets särställning som mottagare av Guds löften. Rubrikerna på webbplatsen kunde lika gärna vara hämtade från Radio Islam.

I olika kristna forum på nätet förekommer ibland hänvisningar till EAEC. Antagligen är det oftast bara aningslösa kristna som råkat hamna där genom sökningar på Google, men det är illa nog att de inte kollar upp lite bättre vart de hänvisar.

Att ett och annat på EAEC:s webbplats är sant förnekar jag inte. Det har en gång funnits en sund bedömningsförmåga hos Torell, och alla som läser Bibeln kan avfärda saker som inte överensstämmer med den. Men det räcker inte för att vara en trogen Jesu tjänare. Vi har också fått Guds Ande, för att vi skall kunna hantera sanningen så som Gud vill, så att den inte gör oss till okänsliga brutala, självpåtagna kritiker, utan förmåga att bygga upp, samtidigt som vi bryter ned avfallstrukturer.

Att mannen blivit andligt halvblind och okänslig visas av att han även vänder sig mot de väckelsekristna i USA numera, och via sina medskribenter dömer ut så gott som alla välsignade själavinnare, som vinner miljoner för Jesus ute på missionsfälten. I stället tar han in alster t.ex från personer som är anhängare av sjundedagsadventisternas falska profetissa Ellen G. White. Så har ljuset bytts mot mörker.

Om du har varit inne på EAEC eller någon liknande webbplats och märker att din böneröst blivit raspig, och att dina böner blivit tröga och du upplever att du fått aggressioner, särskilt mot väckelsekristna, så är det ett klart tecken på andlig besmittelse och fariseismens ande. Där Gud är verksam blir din ande smord med den fina rena, varma och klara oljan, och du får kärlek till de kristna, oavsett om du ser att de lever i avfall eller inte. Guds Ande vill väcka, och hjälpa, och hela, och upphör aldrig att ge oss ord av tröst och uppbyggelse tillsammans med förmaning och undervisning.

En annan webbplats som är inne i ungefär samma förödelse är svenska Sola Scriptura. De ger sig ut för att vara "bibeltrogna" men sprider huggormsgift som tar död på svaga andliga kristna och släcker ut Guds Ande i dem.

Tag dig till vara för sådana, och håll dig till verklig väckelsekristendom, som visserligen också kan vara "salt" och skarp ibland, men som också bygger upp, ger liv åt din ande, och har kraften att styrka det som är svagt, kraften att ge det ljus som skingrar mörkret, den läkedom som driver ut det sjuka, och den glädje som lockar till efterföljelse.

Andens liv skall vara vår värdemätare. Inte bara ord, inte bara lära. Gud stadfäster sitt ord, och gör han inte det, så är ordet i din mun bara förhävelse. Då är det dags att gå till bönekammaren* och inte komma ut därifrån förrän du är på "bättringsvägen" igen.
___

* (Med bönekammare menar jag inte nödvändigtvis en fysisk plats, utan en position, en fas eller inställning i vårt andliga liv - böneläge, i kontrast till förkunnarläge, ageraläge.)
___

Jag älskar karismatiska upplevelser. Att bli uppfylld av den Helige Ande, känna Jesu närhet, få uppleva att han vill använda mig genom sina nådegåvor - det finns inget bättre i världen. För utan dessa upplevelser, dessa andliga fenomen, är vår kristendom bara tomhet, bara filantropi, bara egna verk. Du får inte ett "öre" i lön av Gud, om dina verk inte är framfödda, och drivna, av den Helige Ande, genom hans nådegåvor.

Därför uppmanar jag: Sök av allt hjärta efter dem. Om du inte hittar någon här i Sverige som kan hjälpa dig att uppleva dem, så låt inte gränser hindra dig. Åk dit där det finns kristna som överflödar i gåvorna, och se och ta emot. Var ivrig att undfå de största nådegåvorna, profetia, helande, visdom, men förakta ingen gåva, allt är givet med orsak, och med förväntan att de skall bära frukt i oss.

Så finns det mycket av andliga gåvor verksamma i Amerika, så åk dit om du kan. Finns de här i Sverige, i överflöd någonstans, så åk dit. Kan du be ner dem över dig själv, i din kammare, så gå dit, till din kammare. Men går du till din kammare och inget händer, så må du inse att du behöver hjälp, och att oljan saknas dig, och kan sökas hos andra. Köp ögonsalva, där den erbjuds. Lev inte i religiös inbillning, inbilla dig inte att allt är bra, bara för att du vet allt om allt, eller är med i en församlingsverksamhet. Lyssna till hjärtats rop, låt dess inre hunger och törst först bli tillfredställd, så att kraften i ditt liv inte är din egen, radikaliteten inte är din egen, offrandet inte är ditt eget, om du så bränner dig på bål - utan att allt du gör, är Guds Andes verk, ett flöde av liv, som tar sig verksamma uttryck, inte för att du tvingar fram det, utan för att det är en frukt, ett liv som reproducerar sig självt.
___

En kommentar om "Lakelandväckelsen". Det är väldigt lätt att döma ut en hel rörelse, när någon förkunnare i den rörelsen förgått sig. Men så dömer aldrig Gud. Det finns välsignade och av Gud kallade vittnen i den amerikansk/kanadensiska profetväckelsen, och så även i den närstående torontoväckelsen. Två stycken förkunnare som jag upplevt har Andens vittnesbörd, är Patricia King, och John Arnott. Även John Paul Jackson. Det finns säkert fler, men just dessa "strålar", upplever jag det, mer än andra. Och så finns det andra som inte strålar alls, trots stora bekännelser och massor av anhängare. Antagligen är det många kristna som bara följer tecknen och undren, i stället för att följa Andens vittnesbörd. Kanske har de aldrig lärt sig att tyda herderösten, och så hamnar de i sällskap där saker kan gå riktigt snett, och så blir de, och betraktare, besvikna. Bättre då att först gå i Herrens skola, lära känna hans stilla herderöst, och sedan lita till detta vittnesbörd, vad människor, "bordsgäster" och mediarubriker än säger.

Det finns också sammanhang på nätet, och givetvis också i verkliga livet, där förtalets och kritiklustans ande härskar. Håll dig ifrån sådana, om du vill ha det gott med Gud.
___