Det är väldigt bekvämt att inte veta något. Då behöver man inte ta ansvar, behöver inte ta ställning, behöver inte stå emot, stå på de andliga barrikaderna. Skall en kristen göra si eller så? Vad har vi för åsikt om det och det? Tja jag vet inte riktigt.

Men du, det finns någon som vet, och du har sagt att han är din Herre. Tänk om han vill ge dig visshet, och vishet - i allt? Förvisso vill han det. Han har rikedomar att ge åt alla som åkallar hans namn. Inte bara det, han förväntar sig att du skall veta hans vilja, känna hans vilja, för då blir du frimodig, och då får du kraft, att stå för honom. Då håller din tro, om det än blåser motvind. Varför? För att du VET på vem du tror, och du KÄNNER hans vilja.

Nej, det är skönare att bara sväva omkring i sin egen okunnighet, låtsas som om man inget vet. Vi frågar varandra, och så diskuterar vi, tills ingen vet någonting längre. Alla lägger fram sin teori, och så behöver fienden inte frukta för oss längre. Vi har ju inget svärd att svinga då, mot synden, ondskan, lögnen, fördärvet. Vad är synd, vad är rättfärdighet? Vad våra fäder sade kan vi ju inte tro på, och vad Bibeln säger vet ingen. Det enda vi egentligen vet är att vi inte vet någonting numera, men det står vi för!

Hurra vad bra. Ni har därmed gjort er odugliga i Guds rike, odugliga till tjänst, till strid, till hjältedåd. Ni har begynt er färd ut i periferin. (Men där finns det många.)

Nya Förbundets folk är ett folk som har enorma löften. Vi är inte kallade att stå vid vägskälen och ställa frågor. Vi skall vara vägskyltarna, som visar i vilken riktning folk skall gå. Vi skall ge svaren, inte ställa frågorna. Vi skall uppenbara Guds vilja, inte hölja in den i dimma.
___

Det finns många lärofrågor i Bibeln, som av olika kristna tolkas olika. Man kan undra varför Gud låtit det bli så, men naturligtvis finns det någon vishet i det. Kanske använder Gud dessa tolkningsmöjligheter till att locka inbitna religiösa syndare i fällor, så att de förs bort från Kristi församling därmed. Men om vi nu tillhör dem som vill vara äkta, sanna, ödmjuka och lydiga lärjungar till Jesus, hur kan vi då få klarhet när det gäller olika tolkningsmodeller av vissa bibelsammanhang? Genom Anden. Gud, heter det, stadfäster sitt ord med åtföljande tecken och under. Så om vi har två olika tolkningar, så är den tolkning rätt, som åtföljs av tecken och under, som sanktioneras genom de andliga nådegåvornas upplivande. Guds ord är nämligen levande, och kraftigt, så att det åtskiljer. Det livar upp, ger glädje, insikt, insyn, och leder oss vidare, till nya upptäckter, härliga sanningar och befriande frukter.

Tillämpa detta på de olika tolkningar du möter, så kommer du en bra bit på väg. Tillämpa därtill Andens egen prövning, utifrån ditt eget andliga liv, och du är nära fulländningen. Du är då på väg in i Nya förbundets härliga ställning, och verklighet, då, som det står, "Då skall den ene medborgaren aldrig behöva undervisa den andre, icke den ene brodern den andre och säga: 'Lär känna Herren'; ty de skola alla känna mig, från den minste bland dem till den störste." (Hebr. 8:11). Johannes säger det så här: "Men vad eder angår, så förbliver i eder den smörjelse I haven undfått från honom, och det behöves icke att någon undervisar eder; ty vad hans smörjelse lär eder om allting, det är sant och är icke lögn. Förbliven alltså i honom, såsom den har lärt eder." (1 Joh. 2:27)

Prövningen kan också göras utifrån väckelsehistorien, både den tidigare och den nuvarande. Vi kan se var Guds ord har verkat som kraftigast, i vilka sammanhang det skett flest omvändelser, flest helanden, flest befrielser från ondskans makter.

Paulus talar på ett ställe om en apostels kännetecken. Han förkunnar ett sant bibliskt budskap. Men inte bara det. Om det bara vore det, så vore det inget sant bibliskt budskap, om det så vore bokstavligen efter Guds ord. En apostel, och självklart alla Kristi tjänare, upplever också att Gud stadfäster Ordet med tecken och under. Så när du predikar, eller vittnar, kommer det att ske saker och ting. I ett väckelsemöte kommer människor att spontant börja prisa Gud, och det kan komma tungotal, uttydning och profetior, mitt under det du talar, eller efteråt. Så skedde när Petrus talade i Kornelii hus. De som samlats där började plötsligt bli andedöpta, utan att Petrus ens gjort en inbjudan. Guds Ande bara föll, och Petrus hade inte ens hunnit igenom sin inledning.

Men har vi det inte riktigt så där härligt, så måste vi inte nödvändigtvis bli förtvivlade. Det finns nog många sanna ärliga och ödmjuka Jesu lärjungar, som vittnar och förkunnar rent och klart, som egentligen bara behöver lite korrigering, för att också tecknen skall börja visa sig. De har dem alltid i någon liten grad, men kan genom förfining av sin andes inställning, och lyhördhet, öka graden av Andens sanktion.

Den andra sidan av saken, när vi befinner oss bland bibeltroende kristna, är när den kalla, hårda renlärigheten framträder. Den må vara bokstavligen rätt, och vara framburen av ett äkta nit, men saknar likväl en äkta kärlek till Jesus. På någon punkt har du bedrövat, eller kanske t.o.m förbittrat den Helige ande, så att du utsläckt, eller omöjliggjort, hans eld i ditt liv. Du har dömt andra för hårt, varit för bokstavstrogen och för lite ordtrogen, dvs du har nitälskat för lagen, men glömt lagens givare, glömt att vara honom underdånig och låta honom ge dig de ord du skall bära fram.

Vi är nämligen inte våra egna, det är inte brevbäraren som bestämmer vilka brev som skall bäras ut. Du kan inte bara ta en text du tycker borde predikas, och så bära ut den. Just en sådan handling kan stänga en hel församling, en hel kristen gemenskap. Det är Gud som bestämmer vad som skall förkunnas, för bara han har översikten, bara han vet vad som behövs.

Så från att bara vara en Ordets tjänare, måste man också gå till att vara en Andens tjänare. Och man måste inse att den Helige Ande är Ordets tolk. Av mitt skall han taga, sade Jesus, och ge åt er. Det innebär att det vi skall vittna om, förkunna, skriva, frambära, det skall vi få ifrån den Helige Ande. Och det här handlar inte om en gissningslek. I lärjungaskapet får man lära sig att bara för att det kan dyka upp bra idéer eller uppslag, så behöver inte det vara sådant som Anden ger oss. Pröva det, se om det flödar ihop med ditt tungotal, eller om det stänger. Gud stadfäster sitt ord, även när du är i din bönekammare. Herrens ord är levande och kraftigt, och tränger igenom. Det är inte dött, tråkigt och förlamande.

Ett levande budskap, mottaget från Gud, kan ofta vara helt motsatt det vi skulle önskat få frambära. Ett levande budskap kan, trots att du känner Andens sanktion över det, ge dig sådana bryderier, att du hamnar i en brottningskamp med Gud. Människan i dig inser vilka konsekvenser det kan få för henne, medan din ande är villig. "Anden är villig men köttet svagt". Men du känner att du börjar torka, och inser att det är bättre att lyda och följa Jesus, än något annat i denna världen. Är han med, så tar han ansvar för det han ber dig frambära. Och då går det till seger, även om det först, kanske, måste gå genom eld.

Ibland kan man dock hamna i verkliga bryderier. Man kan anta att Gud vill pröva vår lydnad på det sättet. Abraham fick ju uppleva det. Han fick en tillsägelse att göra något som var emot allt vad kärlek och gudsfruktan heter. Han skulle offra sin egen son på Moria berg. Detta var inte ett vittnesbörd, men det var ett uppdrag. Vi får ju sådana också. Men Abraham bevisade sig vara en tillitsfull Guds tjänare. Han hade tro, och han vågade lyda denna märkliga maning. Han tog den inte för att komma ifrån fienden, såpass hade han lärt känna Jesu (ja, Jesu) röst. Han visste att det var ifrån Gud, men han visste också att Gud är god. Tron föll inte ihop, när Gud till synes lockade lärjungen ut på djupa vatten. Han bestod provet, och blev mer välsignad än han varit tidigare.

Har du börjat uppleva sådana examensprov, så har du hamnat i en speciell Andens skolklass. Där blir man hårt tuktad om man inte följer det ökade ljus man nu har fått. Där får man uppleva Herrens bestraffningar för små misstag som andra fritt kan göra utan att Jesus bryr sig. Av den som fått mycket skall mer utkrävas. Men också mer frukt frambäras.

Det som sker därefter kommer att vara av större betydelse än det som skedde dessförinnan. Dina ord får större verkan, hörs högre upp i himlarymderna. Makterna reagerar, och änglarna regerar. Det sker förändringar, när du ber stängs och öppnas himlarna. Du blir klasskamrat med profeten Daniel m.fl.

Men där får jag sluta, för där är jag ännu bara nybörjare. T.o.m det känns förmätet att säga. Jag ser det bara i fjärran kanske är mera realistiskt. Men jag ser det i alla fall.
___

Mot varje väckelserörelse som Gud sänt, har också djävulen väckt upp ett motstånd, inte bara ifrån de icketroende, utan också ifrån avfälliga religiösa sammanhang. Och precis som vi finner att de gjorde på Jesu tid och apostlarnas tid, så delar detta religiösa motstånd upp sig i två skilda grupperingar, sinsemellan som hund och katt, men dock, till respektives förvåning, enade i sitt motstånd och sin kritik, mot Guds verk.

Det är dels de liberala, och dels de konservativa. Nu syftar jag inte på politik här, utan på religiösa förhållningssätt. De liberala ogillar väckelse därför att väckelsen kommer med kraft och upprättar bibeltron på det övernaturliga, och på Guds ord. De konservativa gillar inte väckelsen av samma skäl, men när det gäller synen på Guds ord har deras avfall tagit sig annat uttryck än de liberala. De liberala s.a.s undertolkar Ordet, de förhåller sig så fritt till Guds ord, att de tror sig kunna strunta i dess bokstavliga mening, och ge det tolkningar utifrån sin tids sociala värderingar, etc.

De konservativa övertolkar i stället ordet, de tar det så bokstavligt, att dess verkliga mening och avsikt sätts åt sidan, och de blir bokstavstroende, i stället för ordtroende. Och när väckelsen sedan kommer och de upptäcker att den inte beter sig efter deras tolkningar av Skriften, avfärdar de väckelsen som ett verk av djävulen. Trots att de ser allt det goda Gud gör, människor blir frälsta, får sina liv förvandlade, blir helade, befriade, glada, börjar vittna om Jesus och förändrar sin omgivning, så dömer de ut alltsammans och gräver ner sig i sin egen lilla värld av inbillad skrifttrohet.

Och Gud gör dem till viljes, han tränger sig inte på, ber de honom fara tillbaka till andra stranden, så gör han det. De får leva som de vill, utan väckelse, utan under och tecken, utan frälsningsupplevelser, förvandlingar, etc.

Men åt dem som är öppna och tar emot, ger han desto mer. Det blir ju välsignelser över nu, åt dem som vill ha. "Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har." (Matt. 13:12). Du kommer att märka, när du vänder dig emot ett Guds verk, att du blir inte rikare i din tro, utan fattigare. De gåvor du tidigare eventuellt hade fått, av nåd, kommer att falla i träda, tas ur tjänst, och du faller ned i ett fattigare tillstånd, där du får träla i din egen religiösa kraft, i stället för i Guds härliga lyftkraft.

Välj själv var du vill höra hemma. Men se till att pröva noga först, döm inte, och låt inte andra döma åt dig, utan pröva noggrannt, om inte Gud välsignar och lyfter din själ, i just de sammanhang där du fått höra om allsköns ont. Kanhända har fienden förvridit din syn, eller dem du lyssnade på? Av 10 spejare som rapporterade om landet, hade 8 negativa rapporter. Bara två såg Gud och hans möjligheter, och de fick också uppleva landets frukt. De andra dog, så småningom, i den öken de valt att vända åter till.
...

Vi har att lyssna till den Helige Ande, när det gäller att bedöma Guds verk. Människors vittnesbörd kan vi inte lita på. "Mina får hör min röst", säger Jesus, och han ger dem inte sten när de ber om bröd.

Vi skall heller inte gissa, och sedan döma eller ta ställning utifrån gissningar. Det vore ren dårskap. Om du har fullständig andlig visshet om en sak, om Guds Ande vittnar med din ande, då kan du ta ställning, och gå fram i kraft, och visa människor vad som är Guds verk och inte Guds verk. Men den som gissar och sedan går ut och dömer, beter sig vettlöst. Så gjorde de skriftlärde på Jesu tid. De dömde efter sina egna tolkningars mått, men nonchalerade Andens vittnesbörd. De hade inte visshet, men fällde ändå domen över sin tids väckelse. Och kom under förbannelse och förlorade tillträde till Guds löftsland.

De kunde gått till de äldre, till syskon som Hanna, och Simeon, och lyssnat till deras efterlämnade vittnesbörd. De visste, de hade hört Guds röst, om att det andliga verk som nu gick fram med kraft i landet, var förberett sedan lång tid. De kunde lyssnat till lärjungarna, som upplevt alla välsignelserna på nära håll. Men de lyssnade i stället på negativa rapporter. Verket följde inte Guds ord, sade man. "De håller inte sabbatsbudet", de "följer inte de skriftlärdes stadgar". Nej tack och lov, för de stadgarna var människobud, byggda på egna tolkningar av Guds skrivna ord, och hade ingen som helst koppling till Guds levande ord, som talar till oss i våra hjärtan och förklarar skrifterna för oss.
...

Håll dig ifrån de skriftlärdes kretsar. Om Bibeln verkligen är kär för dig, så inse att det faktiskt går att bli blind för ett andligt Guds verk. De "bibeltroende" på Jesu tid hade honom själv mitt framför sig, Gud uppenbarad i köttet, ja född i köttet, och allt de såg var en obildad lekmannapredikant, besatt av Belsebul! Så FRUKTANSVÄRT fel kan man komma, trots att man nitälskar för Guds ord och Guds verk. Ta det som en varning ifrån Guds eget ord. Du kan bli så förblindad, att du inte ser Guds gärning i din tid, att du går miste om alla hans välsignelser för dig, och allt det goda du skulle utfört för honom, för dem som nu går förlorade.

Lämna nu över åt Gud, låt Jesus och hans gode Helige Ande bli din skrifttolkare, din ledsagare, din vägvisare, i Guds stora rike. Döm icke efter köttet, utan efter Anden, lär känna Herdens röst, så att du verkligen HÖR den, och inte behöver gissa dig fram, och hoppas på att du möjligen tolkat rätt. Den som har Andens vittnesbörd VET om något är ifrån Gud eller inte, den som hör hans röst SER också, vart herden vill leda, och har frimodighet och upplever trygghet, i att följa honom.

Det är så det andliga livet fungerar, och skall fungera. Vi har en Herde, och honom följer vi, och han leder oss, dit där vi får föda, och får släcka vår törst, i ymniga källor, och får finna friskt bete, så att vi får växa starka, och blir en fårahjord, till ära för fårahuset.
___

"Ty den kamp vi hava att utkämpa är en kamp icke mot kött och blod, utan mot furstar och väldigheter och världshärskare, som råda här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna." (Ef. 6:12)

Ja, inte är det samma sak som onda andar, om du trodde det. Onda andar är en sak, och ondskans andemakter i himlarymderna en annan. De onda andarna är här på jorden, men makterna är i himlarymderna. Det är en skillnad i dignitet, alltså. Och i själva verket, så är de som är på jorden de himmelskas barn. Det låter ju väldigt underligt, tycker du, men det är vad Guds ord lär oss. Återigen är det 1 Mos. 6 som avslöjar detta, och det är bara att läsa som det står och låta det sjunka in, för att det skall bli uppenbart. Men det kan du göra på egen hand, detta skall handla om de som är i himlen, dvs i himlarymderna.

Dessa makter, och varför de kallas makter är för att de opererar på en så hög nivå, att trots att de är personer, så är de också makter, deras inflytande är så kraftigt, att de kallas makter. En människas inflytande på sin omgivning kan vara stort, och kraftfullt. En människas ande, beroende på vad den är fylld med, kan förändra sin omgivning. Det beror inte bara på hennes ord, eller hennes önskningar eller förmåga att övertala. Det beror på vad slags kraft som finns i henne, vad slags andligt inflytande som omger och utgår ifrån henne. En god människa bär ur sitt goda förråd fram vad gott är, och detta påverkar andra människor i hennes omgivning. Det lyser upp deras sinnen, ger dem impulser, klarhet. På samma sätt är det med en ond människa, dvs en människa i vilken ondska bor. Den strålar ut ur henne, påverkar andra, drar dem ned i fördärv, lockar dem in på onda vägar.

Detta är förhållandena på jorden, men om vi kommer högre upp, i himlarymderna, kan vi påverka desto mer, både ifråga om godhet och ondska. Vi är inte där ännu, men vi kommer att få se det, om eller när vi lyfts dit, av Jesus, när han kommer. Men änglarna är där, upplyfta en gång för länge sedan. De opererar i den himmelska världen, i himlarymderna, som inte är samma sak som Guds himmel, tredje himlen, utan det handlar om de lägre rymderna, om lufthimlen och om jordens omgivning i rymden. Vi människor har lyckats skapa något som nästan är en avbild av detta - radio och tv. Via de kraftfält som sänds ut och som sträcker sig runt jordklotet, och dessa fanns ju där innan vi lärde oss att sända ljud och bilder genom dem, påverkar vi, i vår ringhet, hela länder och världsdelar, genom bilder av oss själva. Detta har en djupare verklig förebild, i himlarymderna. Där finns de kosmiska makterna. Vi kan läsa om några av dem i Daniels bok. Furstar, som kämpar för Gud, och mot Gud. När Daniel bad, satte han dessa makter i rörelse. Dvs han bad, och Gud satte dem i rörelse. Fursten över Persien stod Guds ängel emot, står det. Vad handlade det om, vad skedde genom Daniels bön, och hur hade tillståndet varit dessförinnan? Det visar sig då, att tidigare hade det profetiska ordet varit stängt, folket försatt i fångenskap, och ingen lysande framtid var uppenbarad för dem. Mörkret som utgick ur den onda ängeln låg kompakt över det fångna folket, och dess härskare. Men så började en Guds tjänare att be, och fasta, och önska, i sin ande. Andemakten började ge vika, mörkret skingrades, genom att ett par av Guds änglar, furstar, kom dit och med sitt inflytande drev undan mörkrets makt.

Men hur verkade egentligen denna mörkrets makt? Det var bara en enda, alltså? En enda andefurste som behärskade ett helt världsrike? Hur, med vilka medel, vad hade han till sitt förfogande? Skedde det genom tusentals små emissarier, små sändebud, som flög fram och tillbaka till honom och inhämtade order, eller skedde det genom ett andligt inflytande av liknande slag som det en människa här på jorden kan operara i, fast på ett mycket högre plan?

Så måste det ha varit. Änglafurstar kan genom sin andlighet sända ut kraft, som dominerar, inspirerar, influerar, och attraherar, människor på jorden. Människor, och onda andar. De onda andarna behöver alltså inte lämna jorden för att få veta vad de skall göra, de tar emot överänglarnas signaler direkt in i sitt inre. Och det är de troligen helt medvetna om, eftersom de inte har något kött som hindrar deras uppfattningsförmåga. Med människor är det annorlunda, människan är inte lika lättstyrd. På samma sätt som många kristna är ohörsamma mot Guds röst, är många ickekristna ohörsamma mot sina herrars röster. De lyder dem oftast, men inte helhjärtat, och inte fullkomligt. De påverkas, deras tankar styrs, deras idévärld influeras, men aldrig på ett så genomtänkt och öppet sataniskt sätt, så att det blir uppenbart. Därför avslöjas heller sällan källorna. Människan tar emot av både gott och ont, ifrån ovan. Hon är medial, och i sitt ofrälsta tillstånd inte så noga med vad för influens hon bär. Oftast är det den onda makten, men det händer att hon också tänker goda tankar, när hon då och då trampar in i det godas kraftfält.

Vi behöver kanhända, som kristna, förstå detta, för att förstå det motstånd vi har, här, emot evangelium, emot sanningen i Guds ord, emot vårt vittnesbörd. Annars bleve det egentligen oförklarligt, att människor skulle vara så motsträviga till att ta emot frälsningen. Det borde ha varit så mycket mer uppenbart för dem, vilken härlighet det finns i evangelium, hos Gud, i Jesus, och i den Helige Ande. Men makterna, de fallna änglafurstarna, dem som bjöds in när Adam föll och sålde jorden till Satan, de har sina troner, sina positioner, och de är inte stulna, direkt, även om de inte hör hemma där ursprungligen. Annars hade Gud tagit dem därifrån. Men de är där, för att människosläktet valt att ha det så.

Hur skall vi då bekämpa dem, dessa ondskans makter? Hur skall vi bryta deras maktfält, så att människor, precis som i Babel efter Daniels böner, kan få se Guds ord och profetior börja bli levande, så att de ser att det finns en väg, tillbaka, till ett härligare tillstånd av liv, där Gud finns med, där Jesus är Herre, och där man vill börja bygga heliga tempel, bereda boningar, i hjärtan och gemenskaper, åt den Allsmäktige igen?

Daniel bad inte bara utifrån påhittade premisser. Han hade hittat ett Guds ord, ett löfte, en profetia, och han hade också insett att tiden var inne för profetians uppfyllelse. Sedan bad han, bekände sina och sitt folks synder, och så höll han ut, i tro. Detta gjorde han inte som metod, han hade inte blivit inspirerad till det genom någon predikan, eller något allmänt böneupprop. Det han drevs av var verklig nöd, för sitt folk. Det var nöden i hans hjärta, som drev honom till att söka, läsa, upptäcka, och börja kämpa, i bön. Det var en naturlig andlig process, ett inre verk, av Gud, i ett villigt hjärta.

Man kan inte komma någonstans på annat sätt, idag heller. Detta som du läser nu kan egentligen inte hjälpa dig, kicka igång dig. Det kan möjligen ge en antydan om vad som är möjligt, men skall det ske något, så skall det ske genom att Gud samverkar här, och tänder något, en eld, en sann andlig längtan, en ljusglimt, en uppenbarelse, i dig.

Att det må ske behöver jag inte be om. Om detta var ett bud från Gud, så har det redan skett i dig. Då kommer det att växa och bära frukt.
___

Jag vill hedra några av mina "andliga fäder och mödrar" här:

Eftersom jag blev frälst på ett husmöte där Christer Thyr förkunnade och ledde mig till frälsningen (18 mars 1980), måste jag givetvis nämna hans namn först. Han var också den som döpte mig, bara några dagar senare, i Kungälvs pingstförsamling, liksom att han var föreståndare (och en mycket inspirerande bibellärare) i samma församlings bibelskola.

Sedan blev den gamle norrländske pingstevangelisten Evert Sundholm min och mina andliga syskons herde under några år, i Stenungsund. Han var rikt andligt utrustad och frambar ibland profetiska budskap med starka rop och tårar. Han berättade också gärna om väckelsen i Norrland under 1930-talet.

Under den tiden fick vi motta andliga intryck från många originella förkunnare, vissa vänner till broder Evert sedan gammalt. En var Gustav Söderholm, en RIKTIG pingstpionjär, som var med redan i början av 1900-talet. En annnan var indienmissionären Erik Andreasson, som höll sådana bibelstudier att man aldrig glömmer känslan av helighet och gudsnärvaro. Vi hörde några gånger Helge Lundberg från Göteborgs Smyrna, en av förnyelseväckelsens förkunnare. Det var väldigt välsignat och inspirerande. Vi hörde också någon enstaka gång Algot Nicklasson, Teofil Engström, Thure Bills (tror jag han hette), och Hilding Fagerberg.

I församlingen i Kungälv fanns ett äldre originellt brödrapar, Ludvig och Karl-Johan (minns ej efternamnet), som hade varit med från begynnelsen där, liksom några äldre systrar, som gav starka intryck. Dessa pingstsystrar hade drottninglika, helgade personligheter, man förstod att de hade varit Guds eldsvittnen.

I Ljungskile Smyrna fanns två äldre profetgestalter, "Ragnar och Rönnblom". Deras liv var ett liv i bön, och varje gång vi kom dit på deras bönemöten, mötte de mig direkt i ingången och lade händerna på mig och bad kraftfulla böner under långa stunder, i vestibulen. Man var som deg efteråt, välsignad deg. De förnam att mitt hjärta var öppet och längtande.

I Vekkelsesenteret Fredrikstad: Oddvar Linkas och hela församlingen där omkring 1985-87. Obeskrivligt härligt.

I Maranata från mitten av 80-talet: Tage Johansson, Arne Imsen, Per-Arne Imsen. Intrycken är outplånliga, ovärderliga. Andra som jag mest varit i kontakt med genom att höra deras förkunnelse och sång på kassetter, även om jag också hört och sett dem "live": Målle Lindberg, Donald Bergagård, Aage Samuelsen och många andra maranatavänner i Norden.

Under senare år har jag genom internet mottagit många intryck och välsignelser från amerikanska väckelsepredikanter som Benny Hinn, Kenneth Copeland, Kenneth Hagin (kan kräva en förklaring men får vara tills vidare), Joyce Meyer, Jesse Duplantis, Oral Roberts (han finns kvar ännu), Morris Cerullo (han också).

Sedan finns det givetvis också enskilda syskon som betytt mycket, vissa kanske minst lika mycket som förkunnarna. Men det blir för mycket att nämna alla.

Den som betytt allra mest, är min bäste vän JESUS.
...

I detta ligger inget beröm av människor. Bara ett tacksamt erkännande att Gud behagat använda dem som förmedlare av hans goda gåvor. Och vi förstår att varje Guds tjänare som fått bära fram hans gåvor, också fått betala ett pris därför, och att deras lön skall bli stor. Vad övrigt är att säga om dessa Herrens tjänare "kommer icke mig vid". Och inte dig heller.
___

Jag satt och skrev en artikel om pingstpionjären Frank Bartleman, och tänkte att det kanske finns någon ljudfil på nätet från den tidiga pingstväckelsen. Inte med Bartleman för det visste jag inte finns, men kanske med någon annan som var med på den tiden. Jag kom till en sida där i alla fall en av de tidiga fanns med, FF Bosworth. Bosworth var i Azusalokalen, så jag lyssnade på honom en stund. Men jag kände att det var inte det jag sökte. Sedan hörde jag på TL Osborn, han är av senare datum, men han var med under helandeväckelsen på 40-talet, och när jag lyssande på en upptagning från den tiden kunde man känna och märka kraften från Gud verka genom Osborn, mäktigt. Men så fanns det också några upptagningar med Kenneth Hagin, så jag tänkte de kan man väl lyssna på också. Att hitta några riktigt tidiga pingstupptagningar hade jag gett upp nu, men Hagin berättar en hel del från 1930-talet på en av ljudfilerna, och man blir helt tagen av att höra vad Gud gjorde då. Vilka mirakel.

Jag tror det var Guds vilja att jag kom till Hagin när jag sökte efter tidig pingstväckelse, för det finns något genuint, något av "gammal äkta pingstförkunnelse" hos honom, i den upptagning jag lyssnade på. Vad han sysslade med senare vet jag inte så mycket om, men detta var inspelat på 1970-talet, och det känns som heläkta vara, och han berättar alltså om gamla väckelsetider, ända tillbaka på 30-talet, och även dråpliga inslag om John Wesley och George Whitefield m.fl.

Vill du lyssna, så enjoy. Det är riktigt härligt, och roligt:

http://www.brothermel.net/Why_People_Fall_Under_the_Power.wma
...

Webbplatsen där upptagningarna finns är intressant och verkar ha varit det ställe jag letade efter trots allt. Det verkar som om det verkligen skall finnas ljudupptagningar från den tidiga pingsten, som har hållits dolda, i väntan på Guds tid. Märkligt, men det låter troligt, och fascinerande.

Vad predikanten säger för övrigt får stå för honom.

http://brothermel.com/azusastories.aspx
___