En kristen församling eller församlingsrörelse kan aldrig stå för sig själv i tiden. Ingen har ensam direktkoppling till Gud eller Guds kraft. Församlingen på jorden är en kropp, Kristi kropp, och dess lemmar hör samman och får styrka genom det "bistånd var led giver". Detta gäller enskilt i den lokala gruppen, men också mellan församlingar, lokalt, nationellt och internationellt. Begreppet Kristi kropp har givetvis utnyttjats, på så sätt att man velat införliva eller inräkna kroppsdelar som inte alls tillhör Kristus utan andra makter, men det tar inte bort sanningen och verkligheten av tillhörigheten till den riktiga Kristi kropp. Det här kan man inte nonchalera, eller låta falla i träda bara för missbrukens skull. Det här är en verklighet vi är beroende av, för att verkligen kunna vara en frisk del av Kristi kropp.

Guds verk har en historia, och denna historia kan följas genom tiden. Varje väckelserörelse har varit arvtagare till tidigare väckelser och skeenden i Guds verk. Jag tror aldrig det har funnits någon enda väckelserörelse, som har uppstått helt isolerad ifrån andra tidigare rörelser. Det finns en succession, det verkar som om Gud verkar genom sådan succession, hans verk överförs, från den ena förkunnaren till den andra, från den ena församlingen till den andra, från den ena väckelserörelsen till den andra. Luther sägs ha fått sin tändande gnista genom läsning om valdenser och liknande tidigare rörelser. Wesley fick gnistan till metodismen genom kontakter med pietismen och herrnhutismen. Det finns många fler exempel.
Det finns också exempel på att när enskilda kristna eller församlingar eller rörelser vänt sig ifrån dessa sina andliga rötter, så har de själva stängt sig ute ifrån det andliga livet och den delaktighet/succession, som Guds verk består i.

Man kan använda ett av budorden överfört på detta. "Hedra din fader och din moder, för att du må länge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig." (2 Mos. 20:12) - "Hedra din fader och din moder, såsom HERREN, din Gud har bjudit dig, på det att du må länge leva och det må gå dig väl i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig." (5 Mos. 5:16)

Detta gäller också våra andliga fäder och mödrar. Om vi inte hedrar dem, så kommer det inte att gå oss väl, och vi kommer inte att få leva länge i det land Herren vill ge oss.

Men vi har ju kommit så mycket längre än våra fäder? Kanske någon tänker så, och att man därför inte kan erkänna dem längre eller ställa fram dem som föredömen. De hade ju inte alla de läror vi har, eller den helgelse vi har. Nej men de är fortfarande våra andliga föräldrar. Vi hade inte varit här om inte de hade tjänat Gud i sin tid. Guds verk hade varit utslocknat på jorden, om inte de funnits, om inte de kämpat, i sin generation, för evangelium förkroppsligat på jorden. Gud använde dem, han lät dem tjäna honom.

Så, för att bli lite konkret: Pingstväckelsen, som är en av de största väckelser som ägt rum i historien, på vilket sätt är vi idag besläktade och relaterade till detta Guds verk? Det handlar givetvis inte om samfundstillhörighet, dvs bara någon är med i en pingstförsamling, så är han/hon relaterad till detta ursprunget. Nej, så går det inte till i Guds verk. Det handlar om andlig succession (dock inte "apostolisk" som är något helt annat). Finns det något av levande väckelsegnista, överfört från pionjärerna, i din församling, hos de som förkunnar? Detta kan slockna ut, som tidigare nämndes, genom att man stänger sig, för andliga skeenden i Guds verk.

Pingstväckelsen var egentligen inte bara en väckelse. Det kom nya väckelser under 1900-talet, som den tidens församlingar var dynamiska nog att ta emot och bli del utav. Efter 1907 kom det en väckelsevåg på 1930-talet, och sedan igen i slutet av 1940-talet, då den amerikanska helandeväckelsen fördes över och här kom att bli till förnyelseväckelsen. Därefter kom en ny våg i mitten av 1950-talet, genom förkunnare som A. A. Allen och Morris Cerullo, Jack Coe, Oral Roberts, R. W. Schambach, T. L. Osborn, m.fl. När denna våg i början av 60-talet nådde Norden gestaltade den sig som Maranataväckelsen här.

Vid den här tiden började Guds verk ta nya vägar. Det spreds dels ut i fria församlingar, men också i en annan ström som trängde in i de äldre kristna samfunden. Gud vill nå alla sina fångna barn i träldom.

Om nu Gud har verkat på detta sätt genom historien, då bör vi inse att det inte går att ställa sig vid sidan av dessa tidigare eller parallella verk, som om man vore ensam om att tjäna Gud. Det är inte så man åtskiljer sant ifrån falskt, Guds verk ifrån fiendens verk. Det hade varit för enkelt. Som om Guds Ande bara följde de gränser människor ställt upp. Gud kan verka var han vill, när han vill, om det bara finns öppna, längtande hjärtan där. Han kan verka genom enskilda, var de än befinner sig, om de ställer sig helhjärtat till hans förfogande, och han kan bryta igenom och väcka upp hela församlingar, som varit döda, och t.o.m grupper av församlingar, även om det är sällsynt. Han kan också verka genom nya församlingar, och självklart är det alltid Guds vilja att hans församling skall vara en gestaltning av mönsterbilden i NT, det är detta Guds Ande ständigt verkar till. Men Guds verk måste alltid börja någonstans, och "där den kommer till, elden brinna vill".

Andlig släktforskning
Människor i världen sysslar mycket med släktforskning. Detta kan vara lika intressant, och än mer, behövligt, för Guds barn. Vilka är våra andliga fäder och mödrar, vilka var de vittnen som förde över det vi nu förvaltar, det arv vi har? Några av dem är nämnda ovan, vissa av dem lever ännu, tjänar fortfarande Kristus i välsignade Guds verk. Kan det verkligen vara Guds vilja att vi skall vara andligt skilda ifrån dem, de budbärare som gav oss det vi nu har? Jag har svårt att tänka mig det. Guds kallelse och gåvor kan han aldrig ångra. Det är inte människorna vi dyrkar, följer, relaterar till, utan det Gud ville och gjorde och gör, genom dem. Vi känner dem genom Anden, vi är besläktade i Anden, deras kallelse och vår kallelse består, och hör ihop, är länkar i en och samma kedja av Guds stora verk på jorden.
___

Gud ger åt församlingen väktare - profeter, och lärare. Dessa är oumbärliga, utan dem kan inte Kristi brud bevaras, skyddas, från tidens fiender. Men väktarna kan också bli ett hinder för bruden. Väktarna i Höga Visan hade blivit det. De hjälpte inte bruden, när hon i natten sökte sin brudgum. De hindrade henne. Ena gången stod de i vägen för henne, så att hon först när hon hade kommit förbi dem, återfann brudgummen. Han var inte hos dem alltså, eller bland dem. Nästa gång hon mötte dem, så slog de bruden, de sårade henne och ryckte av henne manteln, väktarna på muren.

De tog alltså ifrån henne smörjelsen, och sårade henne djupt in i anden. De här väktarna, vid detta tillfället, hade kommit in i ett förvänt tillstånd. De vaktade MOT Herren, MOT brudgummen, och inte mot stadens yttre fiender. De var så misstänksamma, att de misstog brudens desperata nattliga sökande efter sin brudgum, som förvillelse, som överandlighet. De insåg inte att bruden hade ett stort behov av att uppleva brudgummen intimt, nära, och levande. När de såg henne springa runt i staden om natten, blev de upprörda. De blev förnärmade, de kände sig utpekade, som om de hade svikit på något sätt - på något sätt som de själva inte hade erkänt, och inte ville erkänna. De med sin skarpa blick, skulle de inte se? De med sina finkänsliga öron, skulle de inte höra? Deras reaktion blev hård, de slog bruden, den längtande oroliga bruden. De sårade henne, ja de t.o.m ryckte manteln av henne, så att hon skulle bli tyst och gå hem och lägga sig.

Men bruden kunde inte glömma sina stunder av sann samvaro med brudgummen. "Min vän är förmer än andra, härlig framför tio tusen." Menade hon tio tusen väktare, av den sort som inte var Herrens verkliga väktare? Hos dem hade hon inte återfunnit brudgummen. Men tillsammans med andra brudsjälar sökte hon honom, och fann honom i lustgården. Var annars, kan man tycka. Var, om inte i Herrens tempel? Han var där han skulle vara, fienderna hade inte intagit staden, Jesus fanns att finna, i dess centrum, när hjärtana var inriktade därpå, när de inte ägnade sig åt fel saker.
___

Det finns de som menar att vår tids kristenhet skulle vara sämre än apostlatidens. Det finns ingen logik i den tanken. Är inte Gud densamme? Är inte Jesus densamme? Är Jesus död? Nej, han lever och han har en kropp, och denna kropp verkar han igenom idag, som igår. Det finns ingen brist i den kroppen, är han huvudet så är kroppen frisk, levande, och undergörande. Han gör de gärningar idag, som han gjorde igår, men du ser det bara inte. Antingen vill du inte se det, eller så sker det på platser där du inte är. Men sker, det gör det. Hans sol har aldrig slutat lysa, hans kraft aldrig slutat verka. Gud kan aldrig bli mindre än vad han är, hans kraft är konstant verksam på jorden, men han går bara fram där han tas emot. Är det mörker på ena sidan jordklotet, så lyser solen desto mer på andra sidan. Lyser mindre gör den aldrig. Vill du uppleva samma kraft som apostlarna, så följ solens gång över himlavalvet, gå dit där Jesus gästar, där hans undergärningar sker.
___

Jag tackar Jesus för Benny Hinn. Han är en välsignad förkunnare med ett varmt hjärta som brinner för att vinna människor för himlen och ge dem helande. Det är inte konstigt alls att han är så föraktad, nedtalad, förtalad, och baktalad. Precis så förföljde man de äkta profeterna och de äkta evangelisterna i biblisk tid.

Må Gud vara med broder Benny och skydda och bevara honom, från inre och yttre fiender, och må alla hans belackare komma på skam och bli avslöjade för det avfall som råder i deras hjärtan, och som gör dem så blinda att de inte ser Herrens härliga gärningar i vår tid.

"Vem är du som dömer en annans tjänare? Om han står eller faller, det kommer allenast hans egen herre vid; men han skall väl bliva stående, ty Herren är mäktig att hålla honom stående." (Rom. 14:4)

Eller: kom igen när du har en bråkdel av den tjänst bröder som Benny Hinn har. Då är du möjligen trovärdig i din kritik.

Och om du inte förstår att det sanna budskapet åtföljs av Guds undergärningar, så har du förstått lite. Och upplevt desto mindre. Och har troligen ingen större längtan efter levande gudomliga realiteter i ditt liv. Du är nöjd med att kunna sitta och tycka dig vara bättre än andra. Men är det allt man har, då har man ingenting och kommer att gå mot en hemsk domens dag.

En man som Benny Hinn borde alla kristna i Sverige gå samman kring och ordna en kampanj med i Globen eller Skandinavium. Då skulle det ske stora ting och många knutar lösas upp som är i vägen för väckelse i det här landet.
___