Usage of the Cognate Verb afisthmi

According to Liddell and Scott evidence exists for afisthmi to mean 'remove' transitively or 'depart from' in an intransitive sense. One of the most intriguing usages comes from online correspondence from Carl Conrad, a classical Greek scholar.
It may be used of a group leaving a homeland to establish a new colony somewhere; that’s the way Peisetairos and Euelpides use the verb in Aristophanes’ Birds, where they leave Athens to establish a 'trouble-free' colony in the sky between heaven and earth.
The departure of a group of people to a 'trouble-free' colony in the sky between heaven and earth could be the best secular description of the rapture of the church that is available.
In addition, the writer is Aristophanes (5th/4th Century B.C.) one of the principal authors from the Grecian Golden Age. His plays were widely performed for several hundred years in the Grecian world by the time the Apostle Paul reached Thessalonica. Therefore, the idea of a departure of a group of citizens to a colony in the sky must have been a widely known concept in the Greek world.

Referens: http://www.inthebeginning.org/kingdom/sweigart/rebellion.pdf

(Huruvida webbplatsen är att rekommendera i övrigt har jag inte undersökt, men kunskaperna i grekiska verkar vara tillräckliga för att uppgiften skall vara tillförlitlig.)

Wikipedia om Aristofanes och Fåglarna
___


Verbet av apostasia, afisthmi, eller aphistemi, har alltså bevisligen använts i antikens Grekland, just för att beteckna ett slags uppryckande eller uppfarande i skyn. Dessutom var pjäsen det talas om här välkänd och klassisk redan då i den grekiska världen, vilket ju innebär att när Paulus skrev om detta till de grekiska tessalonikerna, så verkar det troligt att det var i den meningen de skulle förstå ordet.

Paulus själv var ju uppvuxen i Tarsus, en stad i Mindre Asien som tillhörde den grekiska kulturkretsen och där språket var grekiska. Så han kände troligen till pjäsen, vilket styrks av att han kände till andra grekiska diktverk, som visas i hans brev till Titus.

Hade han nu velat tala om ett avfall, så verkar det, med detta i åtanke, troligare att han skulle använt ett annat begrepp, som greker inte skulle missförstå eller miss-associera. Om han menade övergivande av tron, varför sade han inte det rakt ut? Genom att bara säga apostasia bäddade han ju i så fall för missförstånd. Varför skulle den Helige Ande göra det? Om ordet däremot var känt från den tidens populärkultur, just från en resa till himlen, så verkar det ju väldigt troligt att Paulus inte behövde precisera sig mer än så. Han visste vad de skulle associera till, när han sade apostasia. "Jaha, som i Fåglarna menar du!"
...

Så var står vi då? Detta bevisar fortfarande inte att det är uppryckelsen eller ett åtskiljande Paulus syftar på i 2 Tess. 2:3, men det bevisar att ordet har använts precis så, och att om man då väger alternativen mot varandra, så tycks det väga över till fördel för uppryckande/åtskiljande. Det kan fortfarande invändas att ordet också kan syfta på avfall, liksom på uppror, eftersom det finns exempel på också det i grekiskan. I en modern grekisk översättning av GT används t.ex ordet apostasia för "gensträvighet", (rebellion heter det i engelskan där), så ordet kan, också bevisligen, ges andra betydelser beroende på sammanhanget.

En sak innebär detta dock: Det förminskar "avfalls"-tolkningens starkaste argument, för just detta bibelstället tas nästan alltid som den självklara utgångspunkten för den tolkningen. Och då bör man tänka på att den andra tolkningens företrädare, de som tror på "pretrib" (uppryckelse före vedermödan), oftast inte ens använder detta ord som argument. Texten i 2 Tess 2 kan förstås enligt deras tolkningsmodell ändå, bara man inser att uttrycket Herrens dag inte syftar på uppryckelsen, utan på de händelser som sker i samband med Harmageddon och Jesu nedstigande på Oljeberget. Annars vore ju t.ex detta bibelord obegripligt:

"Ve eder som åstunden HERRENS dag! Vad viljen I med HERRENS dag? Den är mörker och icke ljus." (Amos 5:18)

Vi uppmanas ju att ständigt åstunda Jesu tillkommelse, och apostlarna själva gjorde det, som Johannes i slutet av Uppenbarelseboken: Kom Herre Jesus (Upp. 22:20), och Paulus i 1 Kor 16:22: Marana ta, Vår Herre, kom. De kan ju inte ha varit okunniga om vad Amos skrev. Därför visar detta att uppryckandet och nedstigandet är två skilda händelser. Vi skall åstunda uppryckandet, men inte Herrens dag.

Att uttryck som Jesu tillkommelse och Herrens dag skulle handla om bara en enda händelse är alltså att frångå den bibliska innebörden av de profetiska begreppen.
...

Att reda ut hela händelseförloppet i Jesu tillkommelse är inte min sak, det har andra gjort tidigare, och det finns gott om litteratur om det. Mängden litteratur och de andliga sammanhang den har kommit ur visar att detta inte är några uttänkta fabler av förtorkade teologer eller perifera motvallstanter. Det är Herrens eget väckta folks förkunnelse.
___




VÄCKELSERÖRELSER OCH FÖRKUNNARE SOM TROTT PÅ JESU SNARA TILLKOMMELSE:

Väckelserörelser:

Radikalpietisterna i Sverige
Plymouthbröderna ("Darbyismen")
Baptisterna
Helgelserörelsen
Pingstväckelsen
Helandeväckelsen
Förnyelseväckelsen i Sverige
Maranataväckelsen
Trosväckelsen

Personer (i ingen speciell ordningsföljd):

Aimee Semple McPherson
John Nelson Darby
Baxter
EW Bullinger
Scofield
TB Barratt
Fredrik Fransson
J. F. Dake (Dakes Bible)
D. L. Moody
Hudson Taylor
Watchman Nee
Billy Sunday
A A Allen
Aage Samuelsen
Arne Imsen
Donald Bergagård
Målle Lindberg
Erik-Gunnar Eriksson
Curt Johansson (Trosgnistan)
Thoralf Gilbrandt
Ludvig Karlsen
Emanuel Minos
Hal Lindsey
Billy Graham
Benny Hinn
Kenneth Copeland
Grant Jeffrey
Tim LaHaye
Jerry Falwell
John Hagee

(Hjälp gärna till att fylla på listan om du vet någon mer känd förkunnare)
_________



TIDIGA BIBELÖVERSÄTTNINGAR

Exempel på tidiga engelska översättningar där apostasia översattes med ordet "departing" (åtskiljande, avfärd), till skillnad från senare översättningar där "falling away" (avfallet) införts. Även den latinska Vulgataöversättningens text från 400-talet är medtagen:

The Geneva Bible (1587) - Book of 2 Thessalonians
1 Nowe we beseech you, brethren, by the comming of our Lord Iesus Christ, and by our assembling vnto him, 2 That ye be not suddenly mooued from your minde, nor troubled neither by spirit, nor by worde, nor by letter, as it were from vs, as though the day of Christ were at hand. 3 Let no man deceiue you by any meanes: for that day shall not come, except there come a departing first, and that that man of sinne be disclosed, euen the sonne of perdition, 4 Which is an aduersarie, and exalteth him selfe against all that is called God, or that is worshipped: so that he doeth sit as God in the Temple of God, shewing him selfe that he is God. 5 Remember ye not, that when I was yet with you, I tolde you these things? 6 And nowe ye knowe what withholdeth that he might be reueiled in his time.

Miles Coverdale Bible (1535) - Book of 2 Thessalonians
1 We beseke you brethren by the commynge of or LORDE Iesus Christ, and in that we shal assemble vnto him, 2 that ye be not sodenly moued fro youre mynde, and be not troubled, nether by sprete, nether by wordes, ner yet by letter, which shulde seme to be sent from vs, as though ye daye of Christ were at hande.
3 Let noman disceaue you by eny meanes. For the LORDE commeth not, excepte the departynge come first, and that that Man of synne be opened, euen the sonne of perdicion, 4 which is an aduersary, and is exalted aboue all yt is called God or Gods seruyce, so that he sytteth as God in the temple of God, and boasteth himselfe to be God. 5 Remembre ye not, that whan I was yet with you, I tolde you these thinges? 6 And now ye knowe what witholdeth it, eue that it mighte be vttered at his tyme.

Tyndale New Testament (1526) - Book of 2 Thessalonians
1 We beseche you brethren by the commynge of oure lorde Iesu Christ and in that we shall assemble vnto him 2 that ye be not sodely moved from youre mynde and be not troubled nether by sprete nether by wordes nor yet by letter which shuld seme to come from vs as though the daye of Christ were at honde.
3 Let no ma deceave you by eny meanes for the lorde commeth not excepte ther come a departynge fyrst and that that synfnll man be opened ye sonne of perdicion 4 which is an adversarie and is exalted above all that is called god or that is worshipped: so that he shall sitt as God in temple of god and shew him silfe as god. 5 Remember ye not that when I was yet with you I tolde you these thynges? 6 And nowe ye knowe what with holdeth: even that he myght be vttered at his tyme.

The Wycliffe Bible (1395) - Book of 2 Thessalonians
1 But, britheren, we preien you bi the comyng of oure Lord Jhesu Crist, and of oure congregacioun in to the same comyng, 2 that ye be not mouyd soone fro youre witt, nether be aferd, nether bi spirit, nether bi word, nether bi epistle as sent bi vs, as if the dai of the Lord be nyy.
3 No man disseyue you in ony manere. For but dissencioun come first, and the man of synne be schewid, the sonne of perdicioun, 4 that is aduersarie, and is enhaunsid ouer `al thing that is seid God, or that is worschipid, so that he sitte in the temple of God, and schewe hym silf as if he were God. 5 Whether ye holden not, that yit whanne Y was at you, Y seide these thingis to you? 6 And now what withholdith, ye witen, that he be schewid in his tyme.

The Latin Vulgate (425) - Book of 2 Thessalonians
1 rogamus autem vos fratres per adventum Domini nostri Iesu Christi et nostrae congregationis in ipsum 2 ut non cito moveamini a sensu neque terreamini neque per spiritum neque per sermonem neque per epistulam tamquam per nos quasi instet dies Domini
3 ne quis vos seducat ullo modo quoniam nisi venerit discessio primum et revelatus fuerit homo peccati filius perditionis 4 qui adversatur et extollitur supra omne quod dicitur Deus aut quod colitur ita ut in templo Dei sedeat ostendens se quia sit Deus 5 non retinetis quod cum adhuc essem apud vos haec dicebam vobis 6 et nunc quid detineat scitis ut reveletur in suo tempore
___

ÄR DU REDO FÖR
DEN STORA
SKILSMÄSSAN?

Om ordet APOSTASIA i 2 Tess. 2

För några år sedan skrev jag ett inlägg här om ordet apostasia, efter att ha läst någonstans att ordet inte alls betyder "avfall", som det översätts i våra översättningar, utan "övergivande, skilsmässa, avfärd, försvinnande", (eng. departure.). Betydelsen kan då helt förändra innebörden av vad Paulus säger om Jesu tillkommelse, och jag nämnde också något om det i inlägget. Dock har jag inte reflekterat så mycket mer över detta sedan dess, utan det var, trots att det var ganska långt, mest skrivet i förbigående. Andra saker upptog antagligen uppmärksamheten mera då.

Men för några dagar sedan upplevde jag starkt att den Helige Ande påminde mig om det där. Rösten var omisskännlig. Jag trodde saken var lagd till handlingarna, men den varma strömmen från ovan rådde mig att kolla upp detta igen, och nu med inställningen att komma till en full trosvisshet i saken. Dvs att gå från huvudtro till hjärtetro, om Gud så ville.

Så jag gjorde det, och började leta på nätet, och hittade efter att ha tittat runt lite, en nyskriven anrtikel (den fanns iaf inte på nätet förra gången) skriven av en inte helt okänd person, Thomas Ice, som samarbetat med Tim LaHaye, han som skrev manusen till "Left Behind"-filmerna om Jesu tillkommelse (har ej sett dem). I sin artikel visar Ice, som är en framstående bibellärare, att tolkningen "avfallet" för ordet apostasia, eng apostacy, inte har något egentligt fog för sig. Vi har matats med den tolkningen i alla översättningar sedan 1600-talet, medan ordet tidigare alltid översattes med det mer korrekta (han talar om engelska översättningar) departure, dvs övergivande, skilsmässa, eller rentav avgång eller avfärd. Ordet finns bara på ett ställe till i Bibeln, och det är i Apg. 21:21 när Paulus blir anklagad för att lära judarna att överge Moses. I svensk översättning heter det också där avfalla (från Moses), vilket inte är vad grundtexten säger, utan överge. Visserligen kan man säga avfalla i stället för överge, men det är inte korrekt som översättning i så fall, utan då är det tolkning. Ordet apostasion, som är en annan form av samma begrepp, visar än mer att det handlar om övergivande, skilsmässa. Det används nämligen om just skilsmässa i Matt. 5:31. Ordet apostasia betyder alltså helt enkelt att skiljas från något.

Om man nu tar det aktuella bibelordet och läser det i t.ex 1917 års översättning och i sitt sammanhang, så kommer två helt olika bibeltolkningar angående Jesu tillkommelse att framträda:

I fråga om vår Herres, Jesu Kristi, tillkommelse, och huru vi skola församlas till honom, bedja vi eder, käre bröder,
att I icke - vare sig genom någon "andeingivelse" eller på grund av något ord eller något brev, som förmenas komma från oss - så hastigt låten eder bringas ur fattningen och förloren besinningen, som om Herrens dag redan stode för dörren.
Låten ingen bedraga eder på vad sätt det vara må. Ty först måste avfallet hava skett och "Laglöshetens människa", fördärvets man, hava trätt fram,
vedersakaren, som upphäver sig över allt vad gud heter, och allt som kallas heligt, så att han tager sitt säte i Guds tempel och föregiver sig vara Gud.
Kommen I icke ihåg att jag sade eder detta, medan jag ännu var hos eder?
Och I veten vad det är som nu håller honom tillbaka, så att han först när hans tid är inne kan träda fram.
Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam; allenast måste den som ännu håller tillbaka först skaffas ur vägen.
Sedan skall "den Laglöse" träda fram, och honom skall då Herren Jesus döda med sin muns anda och tillintetgöra genom sin tillkommelses uppenbarelse -
honom som efter Satans tillskyndelse kommer med lögnens alla kraftgärningar och tecken och under
och med orättfärdighetens alla bedrägliga konster, för att bedraga dem som gå förlorade, till straff därför att de icke gåvo kärleken till sanningen rum, så att de kunde bliva frälsta. (2 Tess. 2: 1-10)

I fråga om vår Herres, Jesu Kristi, tillkommelse, och huru vi skola församlas till honom, bedja vi eder, käre bröder,
att I icke - vare sig genom någon "andeingivelse" eller på grund av något ord eller något brev, som förmenas komma från oss - så hastigt låten eder bringas ur fattningen och förloren besinningen, som om Herrens dag redan stode för dörren.
Låten ingen bedraga eder på vad sätt det vara må. Ty först måste skilsmässan hava skett och "Laglöshetens människa", fördärvets man, hava trätt fram,
vedersakaren, som upphäver sig över allt vad gud heter, och allt som kallas heligt, så att han tager sitt säte i Guds tempel och föregiver sig vara Gud.
Kommen I icke ihåg att jag sade eder detta, medan jag ännu var hos eder?
Och I veten vad det är som nu håller honom tillbaka, så att han först när hans tid är inne kan träda fram.
Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam; allenast måste den som ännu håller tillbaka först skaffas ur vägen.
Sedan skall "den Laglöse" träda fram, och honom skall då Herren Jesus döda med sin muns anda och tillintetgöra genom sin tillkommelses uppenbarelse -
honom som efter Satans tillskyndelse kommer med lögnens alla kraftgärningar och tecken och under
och med orättfärdighetens alla bedrägliga konster, för att bedraga dem som gå förlorade, till straff därför att de icke gåvo kärleken till sanningen rum, så att de kunde bliva frälsta. (2 Tess. 2: 1-10)
...

I den första versionen får man bilden av att ett avfall skall äga rum före Herrens dag (Herrens dag vanligen tolkad som Jesu tillkommelse), och före antikrists framträdande.

I den andra versionen får man bilden av att en skilsmässa skall äga rum före Herrens dag och antikrists framträdande.

Två helt skilda betydelser alltså, med stora konsekvenser för hur man betraktar saker och ting.

Angående avfallet, så preciseras inte vad slags avfall det är fråga om. Eller skilsmässa om man nu tar den versionen. Paulus förutsätter att tessalonikerna vet vad han syftar på. Finns det då några andra sammanhang i NT som talar om "avfallet"? Nej inte så direkt. Ordet apostasia används som sagt bara där och på ett ställe till för att, lite oriktigt, beteckna avfall. I övrigt finns ingen specifik lära i Bibeln om något "stort avfall" som skall komma just i slutet av ändens tid. Avfall från tron har förekommit i alla tider, och av sådan omfattning att det knappast kan komma något som skulle uppfattas som stort i förhållande till tidigare, i ändetiden.

Om man däremot tar den andra versionen och letar efter något som kan karaktäriseras som en skilsmässa, omtalad tidigare i NT eller av apostlarna, så finns det ju faktiskt något sådant. Jesus själv talar ju om att "en skall bli upptagen, en skall lämnas kvar" (Matt. 24:40-41, Luk. 17:34-35). Han talar om får som skall skiljas från getter, om trogna tjänare som skall skiljas från otrogna. Han talar om förståndiga jungfrur som skall skiljas från oförståndiga (Matt. 25). Han talar även om god säd som skiljs från ogräs i ändetiden (Matt. 13), och Johannes döparen talar om vete som skall skiljas från agnar (Matt. 3:12, Luk. 3:17). Temat återkommer på många ställen i NT.

Att Paulus då när han refererar till detta, kan ha kallat det för skilsmässan, åtskiljandet, verkar väldigt troligt. Och ordet har som sagt den betydelsen, om man låter bli att göra en omtolkning av det. Först måste åtskiljandet ha skett, först måste skilsmässan ha skett, Jesus måste alltså först ha hämtat sin brud, de förståndiga jungfrurna, de trogna tjänarna, det goda vetet, bort från jorden, hem till sig i himlen, innan det övriga kan ske.

I Thomas Ices artikel påpekas också att Paulus några versar senare, i samma textavsnitt, repeterar förloppet, med andra begrepp. Han säger där att "allenast måste den som ännu håller tillbaka först skaffas ur vägen. Sedan skall 'den Laglöse' träda fram..." Den som håller tillbaka, dvs församlingen (vissa sägerden Helige Ande), måste först vara ur vägen, först vara räddad (precis som Noa och Lot i de analoga liknelserna Jesus framställer), och sedan kan den laglöse träda fram. Därmed får hela denna citerade text en klarare mening, och det hela blir logiskt. Man förstår varför Paulus tar upp detta, då några av tessalonikerna tror att Herrens dag redan står för dörren, dvs då Jesus skall återkomma till jorden och upprätta 1000-årsriket (hans tillkommelses uppenbarelse). Nejnejnej, säger han, först skall de heliga hämtas, de som har rena kläder, som varit trogna, som skall skiljas från det falska skikt av kristenhet som redan i hans tid plågade församlingarna. Och därefter skall den laglöse träda fram, då han ju först då kan verka helt fritt, när församlingen är borta och Andens utgjutelses tid är avslutad.
...

Så vi som tror på och funnit både vila och väckelse i tron att Jesus skall komma snart och hämta sin brud, sin församling, före vedermöda och antikrist och vredsskålar och jordens sista domar för denna tidsålder, vi kan, och vi kommer, att lugnt fortsätta med detta. Och några mer spekulationer kring detta är inte nödvändiga. Har man vila över en sak behöver man inte spekulera, dividera och plåga varandra med oändliga ändetidstolkningar som ändå aldrig kan bli fullständiga.

Tonvikten när Jesus talar om sin tillkommelse är inte tiden, utan troheten. Du kan bli kvarlämanad även om du skulle veta mer än Människosonen själv om de tider och stunder det inte tillkommer dödliga att få veta. Men du kan aldrig bli kvarlämnad om du förvaltar din tid med det väsentliga, att ha olja i din lampa och vara fullt upptagen med att ge Herrens husfolk deras mat i rätt tid, när Jesus kommer. Då får du gå in med glädje i din Faders rike, men något annat kan vänta dem som slösat sin tid med plotter och brödrastrider. Jag hoppas det går väl för oss alla, men för min del tar jag den påminnelse jag upplevde från den Helige Ande som en bekräftelse. Det gav mig ytterligare insikt om något jag bara som hastigast hade satt mig in i tidigare.

Så - är du redo för den stora skilsmässan?

Använd ett bibelprogram och slå upp alla ställen där det står om avfall, så får du se vilka ord som används och inte används. Kolla själv, jämför med grundtexten, bedöm vad som är det rimliga och bilda dig din uppfattning.
...

Alltså, sammanfattningsvis: Ordet avfall finns inte i grekiskan. De använder ordet apostasia och verbet aphistemi för att beteckna inte bara en utan flera saker, som skilsmässa, avvikande, avgång, åtskiljande, etc. Man kan använda det för att också beteckna avfall när man översätter, men det är inte nödvändigt och det blir då som sagt inte en direkt översättning. Vi har andra ord som bättre passar och som förklarar grundtextens mening bättre. Dvs de ord jag nämnde här nu senast: skilsmässa, avvikande, avgång, åtskiljande.

Begreppet är alltså inte ens bibliskt. När människor lämnar tron kallas det i Bibeln något annat: de lämnar, de överger, de avviker, de skiljer sig ifrån, etc. Det är innebörden av apostasia.
___


Läs också artikeln, den innehåller mycket mer:
http://www.pre-trib.org/article-view.php?id=165
___




2. DE HELIGAS
ÅTERHÅLLANDE KRAFT

1) Ty först måste 'apostasia' hava skett
2) och "Laglöshetens människa", fördärvets man, hava trätt fram

1) Och I veten vad det är som nu håller honom tillbaka,
2) så att han först när hans tid är inne kan träda fram.

1) allenast måste den som ännu håller tillbaka först skaffas ur vägen.
2) Sedan skall "den Laglöse" träda fram,

Man ser här att apostasia är förutsättningen för att den laglöse, antikrist, skall kunna framträda. Att påstå att ett avfall (stort avfall sägs det trots att ordet stort inte finns med i sammanhanget), skulle orsaka detta, verkar ologiskt. Visserligen ligger det något i tanken, eftersom avfall från tro givetvis medger ökad laglöshet. Men det är ju något som pågår mer eller mindre hela tiden. Man kan undra varför det plötsligt skulle bli ett jättelikt avfall från tron i den yttersta tiden. Om allt det avfall som förekommit hittills skall framstå som obetydligt i jämförelse med det som tros komma, vad skulle då kunna orsaka detta senare stora avfall? De vanliga fluktuationer mellan avfall och väckelse vi sett genom historien kan ju inte plötsligt ändra natur och förlora sin givna balansgång. Vad är det som skall förändras i skapelsens grundvalar så våldsamt, att ett stort avfall påbörjas, och det helt plötsligt? Det stämmer inte. Som om hela mänskligheten i ett givet ögonblick bestämmer sig för att sluta tro på Gud och Jesus.

Och observera att "avfallsteorin" förutsätter att denna plötsliga förändring skall ske INNAN antikrist träder fram och tvingar alla att tillbe honom och vilddjuret. Ytterligare en inkonsistens alltså, för det hade möjligen varit logiskt att tänka sig att det stora avfallet skulle ske vid det tillfället i så fall, när mänskligheten får välja mellan att tillbe honom eller dö. Men då har alltså detta stora avfall redan skett, nästan av sig självt, och vad spelar det då för roll vem de sedan tillber?

Och vart tog de heligas kraft vägen? För det kan vi ju vara överens om, att det är de kristna som i nuvarande läge är den återhållande kraften, som förhindrar laglöshet. Vart skall den kraften helt plötsligt ta vägen? Skall vi bara bestämma oss för att sluta tro en vacker dag, före antikrist och vedermöda? För det är ju så texten tolkas. Det finns idag hundratals miljoner väckelsekristna på jorden, och det ser inte ut som om antalet minskar. Allt som kallas kristet är det inte, men tillräckligt mycket är det för att Gud skall hålla sin hand tillbaka. Det finns ingen logik i att de kristna på jorden plötsligt skulle avfalla, som i ett handslag. Men det finns logik i att om de plötsligt försvann ifrån jorden, så skulle de heligas återhållande kraft i ett handslag vara borta, och den laglöse kunna träda fram och få massorna att tillbe sig.

Och det ligger också logik i att bland de många kristna som inte var redo att följa Jesus i den stunden, så kommer det att finnas en skara som i stundens allvar väcks och vägrar att ta märket och därför blir "vedermödans martyrer". Och vem vet om inte den skaran kan bli riktigt stor, trots allt. För när de ser att deras kristna syskon är borta, och att det nu träder fram en världsledare som verkligen har antikrists kännetecken och som vill införa ett märke, då kommer de att bli absolut klarvakna, och bittert ångra att de inte var redo när uppryckelsen skedde. Hur underligt det än låter, så kan detta alltså, i stället för ett stort avfall, utvecklas till världshistoriens största och märkligaste väckelse. En martyrväckelse som världen aldrig sett.
___




3. Grundtextstudie framtagen med
BibelnOnline:


apostasia

feminine of apostasion; defection from truth (properly, the state) ("apostasy"): falling away, forsake. (Strong gör här det traditionella men oriktiga tolkningstillägget "from truth". Det hade räckt med defection, ett ord vi också känner igen som avhopp, avhoppare, hoppa av, etc. Apostasia innebär alltså inte nödvändigtvis något avfall eller avhopp från tron, det kan innebära avfall eller avhopp eller avlägsnande från annat också. Det är ett neutralt, obestämt ord som kan användas i många sammanhang.

Ordet finns på två ställen i NT:

"And they are informed of thee, that thou teachest all the Jews which are among the Gentiles to forsake Moses, saying that they ought not to circumcise their children, neither to walk after the customs." (Apg. 21:21)

kathchqhsan de peri sou oti apostasian didaskeiV apo mwsewV touV kata ta eqnh pantaV ioudaiouV legwn mh peritemnein autouV ta tekna mhde toiV eqesin peripatein

"Let no man deceive you by any means: for that day shall not come , except there come a falling away first, and that man of sin be revealed, the son of perdition;" (2 Tess. 2:3)

- mh tiV umaV exapathsh kata mhdena tropon oti ean mh elqh h apostasia prwton kai apokalufqh o anqrwpoV thV amartiaV o uioV thV apwleiaV


apostasion

neuter of a (presumed) adjective from a derivative of aphistemi; properly, something separative, i.e. (specially) divorce: (writing of) divorcement.

Finns på ett ställe i NT:

"Whosoever shall put away his wife, let him give her a writing of divorcement:" (Matt. 5:31)

- erreqh de oti oV an apolush thn gunaika autou dotw auth apostasion


aphistemi

to remove, i.e. (actively) instigate to revolt; usually (reflexively) to desist, desert, etc: depart, draw (fall) away, refrain, withdraw self.

Former av verbet aphistemi förekommande i NT:

afistantai, aposthsontai, aposthnai, aposthtw, afistaso, aposth, apesth
___