Med pröfwogåfwan, som jag skrev om tidigare, menas inte specifikt gåvan att skilja mellan andar, även om den gåvan kan ingå i prövningens gåva. Prövogåvan är en sammanfattad bedömning som varje troende kan göra, utifrån de gåvor han/hon har. Var och en kommer fram till detta på sitt sätt, om hjärtat är ärligt och lyhördheten tillräcklig. Saknar du det ena kan Gud ersätta det med något annat, så att du når upp på den nivå där du kan vandra i Anden som ett redskap åt honom.

Huruvida man nått den nivån blir ju förstås en personlig bedömningsfråga det också. Man kan lura sig själv och tro att man tjänar Gud, när man egentligen bara tjänar en annan människa, ett samfund, sin egen ambition eller fåfänga.
...

Paulus talar faktiskt om just detta, i ett bibelsammanhang man sällan hör någon predika om. Han skriver:

"Vandren så, i det att I pröven vad som är välbehagligt för Herren." (Ef. 5:10)

Varför (och hur) skall vi pröva vad som är välbehagligt för Gud? Har vi inte Ordet att gå efter, i ren lydnad? Nej, tydligen så räcker det inte med det. Det finns många situationer när vi behöver få en direkt indikation ifrån Gud, om vad som är hans vilja. Och hur menar Paulus att vi får det? Sker det genom skrift på väggen, genom att lägga ut ull över natten, lottkastning, mannakorn, fråga profeten, eller vad? Nej, han talar ju om vad som är välbehagligt för Herren. Det handlar alltså om något man upplever i sitt inre, i det "rum" där den Helige Ande är situerad, och där vi kan känna, ja KÄNNA, om vi har Andens välbehag över våra handlingar, vägval, ord, idéer, tankar och vår vandring.

Där friden i vårt inre inte störs, där kraften inte förminskas, där härligheten från Gud inte avtar, där är vår vandring inför honom välbehaglig. Genom denna prövning lär vi oss, inte några regler eller fyrkantiga budord, utan att lyssna, känna efter, och vara lydiga Andens stilla inre röst, och genom detta undgår vi många vilsna steg, trubbel och syndafall, och får i stället vandra i Herrens förutberedda gärningar, och uppleva att han går före.

Och det är också detta som är att varje dag ta sitt kors på sig. För det kommer att bryta ned din egenvilja, och göra dig överlåten till Guds vilja, och det är vad korsfästelsen av köttet innebär. Det handlar inte om att späka sig, göra sig skenhelig, betvinga den gamla naturen. Det handlar om att ledas och drivas av denna Herrens Ande, på HANS initiativ, när HAN säger gå, eller stopp, eller tala, eller tig. När HAN säger lägg bort det, eller ta upp detta, gör så och gör så. Då finns också kraften därtill, given med impulsen (som i en kropp), och du finner att du förmår göra vad du hört, och det sker med glädje och tillför något, och lämnar ingen saknad.

Herrens Andes verk är det, att vi är i honom, och förblir i honom, när vi vandrar på denna prövningens väg, och inte gör våra egna verk, hur fromma de än synes vara. För: En enda gärning gjord av Gud, genom oss, är mer värd än ett helt liv av fromma övningar gjorda i köttet.
...

Det finns mer att lära om prövningens gåva i Bibeln. Här är några bibelord som du kan studera, insupa, och låta dig förvandlas av:


Fören full tionde till förrådshuset, så att i mitt hus finnes mat, och pröven så, hurudan jag sedan bliver, säger HERREN Sebaot. Förvisso skall jag då öppna himmelens fönster över eder och utgjuta över eder riklig välsignelse. (Mal. 3:10)

Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken. (1 Kor. 11:28)

Men när jag kommer, skall jag sända åstad de män som I själva pröven vara lämpliga, med brev till Jerusalem, för att där frambära eder kärleksgåva. (1 Kor. 16:3)

Rannsaken eder själva, huruvida I ären i tron, ja, pröven eder själva. Eller kännen I icke med eder själva att Jesus Kristus är i eder? Varom icke, så hållen I ej provet. (2 Kor. 13:5)

Ja, vandren så, i det att I pröven vad som är välbehagligt för Herren. (Ef. 5:10)

Utsläcken icke Anden, förakten icke profetiskt tal, men pröven allt, behållen vad gott är, (1 Tess. 5:19-21)

Mina älskade, tron icke var och en ande, utan pröven andarna, huruvida de äro av Gud; ty många falska profeter hava gått ut i världen. (1 Joh. 4:1)

Jag har satt dig till en proberare i mitt folk - såväl som till ett fäste - på det att du må lära känna och pröva deras väg. (Jer. 6:27)

Och skicken eder icke efter denna tidsålders väsende, utan förvandlen eder genom edert sinnes förnyelse, så att I kunnen pröva vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt. (Rom. 12:2)

Den tro du har må du hava för dig själv inför Gud. Salig är den som icke måste döma sig själv, när det gäller något som han har prövat vara rätt. (Rom. 14:22)

Må var och en pröva sina egna gärningar; han skall då tillmäta sig berömmelse allenast efter vad han själv är, och icke efter vad andra äro. (Gal. 6:4)

Jag känner dina gärningar och ditt arbete och din ståndaktighet, och jag vet att du icke kan lida onda människor; du har prövat dem som säga sig vara apostlar, men icke äro det, och har funnit dem vara lögnare. (Upp. 2:2)

Men om Herren så vill, skall jag snart komma till eder; och då skall jag lära känna, icke dessa uppblåsta människors ord, utan deras kraft. (1 Kor. 4:19)
...



Så du som tror att Skriften ensam kan leda dig till himlen, eller in i ett Kristi tjänande - glöm det. Det är en bra och nödvändig start, att lägga Guds ord som grund för sitt liv. Men till det kommer Andens nya väsende, där inte bokstaven utan Herren själv, just genom ovan beskrivna och citerade prövning, gör Ordet verksamt och fruktbärande.

Situationen kanske kan jämföras med att antingen ha en bild av en maträtt, eller att ha maträtten stående på bordet framför sig. Att ha Skriften men inte Andens smörjelse är som det första - du kan läsa om Guds verk däri, men aldrig uppleva det, aldrig få känna Guds kraft, hans välbehagliga, ljuvliga frid, och aldrig bli styrkt av måltiden till att utföra hans verk, med de resultat och verkningar det för med sig och är avsett för.
___

These icons link to social bookmarking sites where readers can share and discover new web pages.
  • Digg
  • Sphinn
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Technorati